Så gör du snyggare gräv

Fredag 18 januari 2019

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ett tufft gräv i lyxförpackning. När tung journalistik ska presenteras för läsaren krävs inte längre bara djup – utan också yta. 

Filmen Spotlight, som handlar om hur The Boston Globe avslöjade pedofilhärvan i USA, är en grävjournalistisk dröm. Tidigt kommer en scen där redaktören för tidningens grävgrupp möter den nye chefredaktören för att berätta lite om sitt arbete.”Vi är fyra stycken”, säger grävredaktören.
”Vi letar efter ett bra ämne, och det tar oss kanske en månad eller två. Sedan, när vi väl hittat en story, tar det väl ytterligare ett antal månader innan vi har något att publicera.”
Fyra personer som jobbar heltid i ett halvår för ett knäck – det är inte vardagsmat i det nya medielandskapet. Särskilt inte i det svenska.

Spotlight skildrar en extrem journalistisk situation, men att grävjournalistik kräver tid och pengar är nog en bild som är allmänt vedertagen. Och lite skrämmande.
Kanske har den ibland fått redaktörer att hålla spaden borta från redaktionen – särskilt när den digitala omställningen samtidigt slukar resurser.
För den grävande journalistiken har varit på undantag de senaste tio–femton åren. Det menar i alla fall Fouad Youcefi, ordförande för Föreningen grävande journalister.

– Tidningar, tidskrifter och mediebolag som varit duktiga på undersökande journalistik har försämrats under en period. Samtidigt har grävkompetensen i branschen blivit mer sällsynt i allmänhet. Tidigare hade du hela redaktioner som hade stenkoll på hur man får ut handlingar från myndigheter och kommuner, i dag är det i bästa fall någon som vet hur det går till.
Å andra sidan ser Fouad Youcefi en förändring nu. Grävjobben börjar prioriteras högre igen. Anledningen är att de hävdar sig bra i den nya medieutvecklingen, där allting kvantifieras i klick, lästid och konverteringar.

– Det har vuxit fram en konsensus i branschen: de absolut bästa siffrorna får man på kvalificerad originaljournalistik, sådan man är ensam om och har ägnat kraft åt. Min uppfattning är att det även gäller tidskriftbranschen. Det är i alla fall vad jag hör när jag pratar med cheferna.

En som har upplevt den här konkurrenskraften är Mattias Göransson, chefredaktör för Filter. Filter har alltid jobbat med undersökande journalistik, parallellt med de mer litterära, gestaltande reportagen, men har tack vare några uppmärksammade avslöjanden med tiden blivit alltmer profilerad som grävaktör.
Ett sådant är reportaget där ”Skandiamannen” pekades ut som Palmes sannolika mördare, från tidigare i år.

– Några av våra bästsäljande lösnummer har haft grävjobb på omslaget. Palmenumret tog inte slut överallt, men i alla städer, berättar han.

Inför publiceringen hade Mattias Göransson själv inte räknat med särskilt stor medial respons, oavsett det sprängstoff han menade att det innehöll. Kom igen, ytterligare en vända med det redan privatspanetrötta Palmemordet. Gäsp. Best case scenario var att Aktuellt och Studio ett skulle ta upp reportaget.
Genomslaget blev dock det största i Filters historia, och ett av de största för en tidskrift 2018.
Grundorsaken var naturligtvis ett gediget journalistiskt arbete och höga anspråk (kärnfullt sammanfattade på ettan, där blodröda bokstäver mot en svartvit bild av Palme bildade ordet ”Lösningen”). Men för en liten aktör räcker det inte alltid, risken är att man ändå försvinner som en spröd viskning i det stora nyhetsbruset. Man måste jobba med PR-metoder.

Vanligt är att man innan publicering ger materialet till större mediebolag, som rikstidningar och tv, mot löftet att de inte publicerar i förväg. Så jobbar många, inklusive Filter. Mattias Göransson sålde till exempel in reportaget om Skandiamannen till SVT.
Men utöver det kom Filter också upp med ett mer innovativt och lika ofrivilligt PR-knep. På grund av ett löfte till Palmeutredarna måste numret nå butiker och prenumeranter samma dag. Men för att inte köra över de senare, som brukar få tidningen före alla andra, meddelade Filter på Facebook att alla med en prenumeration kunde logga in på webben och läsa det hemliga avslöjandet från klockan 00.01 på releasedagen.
Spekulationerna om vad som skulle komma växte.

– Det blev som ringar på vattnet. När det väl var dags kraschade sajten naturligtvis. Den är anpassad efter hur trafiken brukar vara, inte tiotusentals personer som loggar in samtidigt.

Paketering och lansering av grävjobben blir en allt viktigare fråga. Det berättar Sandra Foresti, som undervisar på journalistprogrammet i Göteborg och har lång erfarenhet som journalist på bland annat Uppdrag granskning och Kaliber.

– Det är ett enormt informationsflöde, alla försöker utmärka sig på olika sätt. Vissa saker blir bra, andra krystade. Man gör vad man kan för att nå ut.

Det handlar inte bara om att med hjälp av smarta PR-metoder få spridning för en redan färdig artikel – just nu experimenteras det mycket med själva formen. Stora internationella mediehus utforskar interaktivitet och multimedialösningar.
Ett färskt exempel är Washington posts stora jobb Life without power, där man på ett innovativt sätt berättar historien om hur Puerto Rico blev helt strömlöst. Text, filmer och bilder avlöser varandra i en organisk helhet som ibland kallas ”scrolling”. Ett mer radikalt grepp prövas av Financial Times, när de redovisar villkoren för Ubers chaufförer genom – ett dataspel.
”Kan du klara dig i gig-ekonomin?” undrar spelet, som placerar dig bakom ratten.

Dataspel och VR är naturligtvis rena sagan för de flesta mediehus. Men det måste inte kosta att tänka nytt. En av alla nya trender bland grävare är ”mobiljournalistik”. En av dess kända företrädare, Phillip Bromwell på irländska motsvarigheten till SVT, berättade för sajten Mobile Movie Making om fördelarna:

– Hur många andra kameror skulle tillåta mig att filma och regissera en story, sända live på plats och sätta mig i direkt kontakt med publiken via sociala medier?

Många av de nya, innovativa formerna för undersökande journalistik visar en viktig sak: bilden av den ensamme reportern som först sitter med näsan i sina dokument och sedan ställer några personer mot väggen och till slut, efter att ha varit spårlöst försvunnen någon månad, lämnar över ett färdigt material till redaktören
– den måste revideras.

Den undersökande journalistiken kräver nu mer än någonsin ett lagarbete. Men inte fyra reportrar som jobbar heltid med samma sak, som i filmen Spotlight. Snarare en grupp som rymmer sådant som teknisk kompetens och PR-tänkande.
Förutsättningen för allt är att det finns en arbetsledning som är med på noterna. Det menar Sandra Foresti.

– För att skapa långsiktiga förutsättningar för gräv måste det finnas en vilja från arbetsledningen, så att man prioriterar det när det behövs och skapar en mentalitet på arbetsplatsen där man hjälper varandra. Visst kan en ensam eldsjäl komma långt, men utan rätt sammanhang är risken stor att man dödgräver.

Grävexpertens definition

Om det finns någon som vet vad ett gräv är så är det Nils Hanson, mångårig projektledare och ansvarig utgivare för SVT:s Uppdrag granskning. I sin handbok Grävande journalistik definierar han det så här: ”En granskning på eget initiativ för att publicera uppgifter av stort allmänintresse som annars inte skulle komma fram.” Eventuellt med tillägget: ”… och som någon försöker dölja.”

De kriterier som ska vara uppfyllda är dessa:
• Kritisk infallsvinkel.
• Viktigt ämne
• Eget initiativ från redaktionen
• Egen research
• Egen analys
• Exklusivitet

Gräv med små medel:
Även med en liten spade kan man komma ganska djupt.

1. Ringa in maktcentrum
Tänk ut vilka maktcentrum som din tidskrift bevakar och håll koll på dem.

2. Gå till läggen
Nyhetsbyråer som Siren, som levererar myndighetshandlingar, kan hjälpa till med uppslag. Men vill du hitta nyheterna själv kommer du inte ifrån diarielistor, utredningar och andra offentliga dokument.

3. formulera en hypotes

Begränsa undersökningsområdet så att jobber inte svävar ut och tappar riktningen. Formulera en hypotes, och försök sedan att belägga den.

4. Sätt upp max- och minimål

Risken är att hypotesen inte håller. Men alt jobb behöver inte vara bortkastat för det. Gör ett max-och ett minimål: Om beläggen inte räcker för ett stort avslöjande kan minimålet till exempel vara ett berättande reportage.

5. Pröva hypotesen

Lägg inte veckor på research. Om du tidigt prövar hypotesen mot verkligen kan du ofta snabbt avgöra om den håller.

6. Hitta casen

Ett avslöjande kan vara hur stort och viktigt som helst, men om du inte hittar casen som gestaltar, finns risken att du ändå inte lyckas engagera läsaren.

7. Håltimmesjournalistik

Du kanske inte har möjlighet att ägna lång sammanhängande tid åt grävet. Det är inget hinder. Strunta i kaffet eller slösurfandet och ta istället fram spaden när du har en stund över i ditt vardagliga arbete.

8. Håll koll på konkurenterna

Ett gräv måste inte innebära att man tar fram en nyhet från grunden. Man kan också jobba vidare där någon annan redan börjat: reportrar har sällan möjlighet att undersöka alla trådar som trasslas upp under ett journalistiskt arbete.

Föreningen grävande journalister
Föreningen grävande journalister (FGJ) har drygt tusen medlemmar och flera av Sveriges främsta grävare finns bland dem. Föreningen arrangerar varje år ett grävseminarium med workshops och föreläsningar. För den som ytterligare vill fördjupa sig i undersökande journalistik finns Grävpodden och olika kurser.

 

Vidareutbildning för grävare
För den som verkligen vill satsa på en bana som grävare finns det ettåriga magisterprogrammet i undersökande journalistik på Göteborgs universitet. Utbildningen ger bland annat kunskaper i att gräva i digitala miljöer och riktar sig till reportrar från hela världen som vill fördjupa sig i ämnet.

 

Tre svenska tidskrifter som gjort lyckade gräv

 

Breakit

Dagens Arbete

Sveriges Natur

Cyklade hem guldspaden

Ett svettigt jobb. Erik Wisterberg och Jon Mauno Pettersson wallraffade som cyklande matbud och livesände granskningen på Facebook.

Fann scoopet på tippen

Marcus Derland och kollegorna på Dagens Arbete skickade upp en drönare med kamera och fångade ett berg av missförhållanden på Samhall.

Gräver för jordklotets framtid

En bra dag på jobbet bidrar Sveriges Natur till mänsklighetens överlevnad. Senaste guldspaden fick de för jobbet om potentiellt läckande kärnavfall och en myndighet som mörkade riskerna.

 

Breakit Cyklade hem guldspaden

Breakit lanserade sin journalistik som Sveriges första liveraff. De direktsände på Facebook när Erik Wisterberg jobbade. 

Ett svettigt jobb. Erik Wisterberg och Jon Mauno Pettersson wallraffade som cyklande matbud och livesände granskningen på Facebook.

Nyhetssajten Breakits reporter Erik Wisterberg har cykelhjälm och budfirman Uber Eats svarta kläder på sig. Emellanåt tittar han in i kameran, som sitter fast på styret.
– Jag befinner mig just nu i centrala Stockholm, på Norrmalmstorg, och jag cyklar mot Stureplan i jakt på matbeställningar.
Sändningen är från Erik Wisterbergs sista pass som cykelbud. Det var i slutet av 2017 och han hade under några veckor jobbat undercover på de nystartade bolagen Uber Eats och Foodora, som levererar mat till kunder. Syftet var, som han formulerade det i samma film, att få svar på frågan:

”Kan man beställa mat hem med rent samvete, eller bidrar man till att skapa en låglönemarknad där folk riskerar att utnyttjas?”

– Ersättningssystemet är så sjukt komplicerat att det knappt går att förstå om man inte är inne i det. Vi insåg att bästa sättet att få veta hur mycket man faktiskt tjänar var att ta reda på det inifrån, berättar Erik Wisterberg nu, nästan ett år efteråt.

Wallraffandet är en journalistisk metod som Breakit använt flera gånger. Nyligen spelade till exempel reportern Towe Boström rollen av fitnesstjärna på Instagram. Sedan köpte redaktionen följare och lurade annonsörer och kunde därmed syna skuggekonomin kring influencers på sociala medier.

– Det har varit så sedan Breakit startade:
Vi gillar att prova nya grepp och göra det vi skriver om, säger Jon Mauno Pettersson och fortsätter med ett exempel:
– När vi drog igång Breakit och tog in riskkapital så fick läsarna följa grundaren Stefans resa i jakten på pengar på ett väldigt transparent sätt.

Det var alltså inte själva metoden som gjorde det här Breakit-jobbet speciellt. Hade reportern Erik Wisterberg nöjt sig med att hänga på sig cykelhjälmen hade han och Jon Mauno Pettersson kanske inte fått guldspaden för ”årets nytänkare”. Det som var nyskapande var i stället idén att livesända allting på Facebook, där läsarna kunde följa den pågående granskningen i realtid och ställa frågor.

– Det handlade alltså dels om att få räckvidd på Facebook. Ju fler som kommenterade och ställde frågor, desto större spridning. Men det fanns också andra bra komponenter i greppet. En av dem var spänningen, så klart, inblicken i livet som cykelbud, själva pulsen: när upptäcker arbetsgivarna vem Erik är och ger honom sparken?

Redaktionen på Breakit funderar mycket på hur de ska få genomslag för sina jobb.
De kan snabbt ”ställa om till en PR-byrå”, som de formulerar det.

– Det finns en fördel med att vara en liten aktör som vi: man måste tänka kreativt. Vi har ingen stor förstasida som Aftonbladet, ingen fysisk produkt som når alla. Vi vet att alla grejer vi gör måste förtjäna sin uppmärksamhet, säger Erik Wisterberg. Cykeljobbet är ett bra exempel på det här PR-maskineriet. Själva nyheten var en sak.

Erik Wisterberg kunde konstatera usla arbetsvillkor och en timlön hos Uber eats på i snitt 39 kronor innan skatt. Men när han hängde av sig cykelhjälmen hade han inte bara ett scoop – utan också en mediehändelse, förpackad, eller ”brandifierad” som de själva säger, som ”Sveriges första ”live-raff”.
Genomslaget var väl förberett. Samma dag som livesändningen satte igång kontaktade redaktionen ett gäng mediebolag med ett behändigt litet kit av information. Det gäller, som Jon Mauno Pettersson säger, att “göra jobbet” åt andra journalister, som kanske är för stressade för att processa ett stort material. Mot branschmedierna vinklade de på själva greppet och mot nyhetsmedierna på avslöjandet.

– Det funkade. Första dagen var det Journalisten, Medievärlden och Resumé som skrev om oss. Dag två kom Aftonbladets tv-sändning och Aktuellt, som gjorde stora grejer, hardcore på själva sakfrågan. Det slutade med att Stefan Löfven delade texten på Facebooksidan och skrev att den svenska modellen måste utvecklas.
Breakit-redaktionen följer noggrant utvecklingen på sociala medier för att få spridning på sina gräv. I dag har exempelvis grupper lyfts upp i flödet på Facebook, sedan Mark Zuckerberg tröttnat på livesändninger.

– Om man vet att man ska granska ett ämne som är nischat är det smart att gå med i -relevanta grupper direkt, delta i diskussionerna, fråga medlemmarna vad de tycker, kanske göra en liten undersökning, säger Erik Wisterberg.

Han menar att det finns en förlegad journalistroll som hänger kvar: När grävjobbet är klart har man gjort sitt. Många är lite för fina för att marknadsföra sitt knäck.
– Det kommer att förändras. När man har simmat över bassängen ska man simma tillbaka. Det viktigaste återstår – att se till att allt det arbete man lagt ned når ut.

FAKTA:
Breakit
Breakit är en nyhetssajt om techbolag och startups. Redaktionen har som mål att göra ett antal agendasättande artiklar per år. De använder ofta innovativa metoder för att genomföra och lansera journalistiken.
Läsare: Cirka 150 000 unika -webbläsare i veckan.
Uppmärksammade gräv: Klarna lyfter intäkterna med porr (2016), Cykelbuden (2017), Jag skapade en fejkstjärna på -Instagram för 5000 spänn – sen blåste jag annonsörerna (2018).

Breakit tipsar – så marknadsför du grävet

Tänk till i förväg – vad kan göra att ditt gräv verkligen slår igenom? Försök att skapa den där grejen som gör att alla kommer att snacka om ditt avslöjande, och som i sin tur kan dra publiken in i hela publiceringen.

Vem är grävet intressant för utanför din befintliga målgrupp? Identifiera vilka medier som skulle uppskatta att ta del av din granskning och fundera på vilken vinkel som är relevant för dem. Koka därefter ner avslöjandet till några hårda punkter som du pitchar till dem.

Sälj in ditt scoop till en större nyhetskanal inför publiceringen. Journalister är stressade – om du låter dem ta del av innehållet på förhand ökar sannolikheten att de tar sig tiden att skriva.

Dagens Arbete fann scoopet på tippen

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Marcus Derland är reporter på Dagens Arbete vars redaktion är flerfaldigt nominerad till Guldspaden.
Det här var första gången Dagens Arbete använde sig av en drönare i ett grävjobb. Avfallsberget som fångades på bild låg utanför Nyköping. När reporter Marcus Derland fick syn på skrotberget visste han att storyn var hemma.

Kameran närmar sig uppifrån. Ett berg av avlagd elektronik. Människor i neongröna västar som skottar i avfallet med spadar.
Bilderna kommer från en film som Dagens Arbete gjorde för att lansera sitt stora avslöjande av Samhallarbetares usla arbetsvillkor tidigare i år. Reportern Marcus Derland, som tillsammans med David Lundmark och Jonas Löfvenberg ligger bakom grävet, hade under lång tid fått tips om missförhållanden på det statsägda företaget. Men det var först när han stod framför det där skrotberget medan det elektroniska dammet yrde, som han förstod vidden av avslöjandet.

– Jag och fotografen David Lundmark gjorde en high five i spöregnet. Vad jag tänkte? Nu är storyn hemma.
Han hade egentligen åkt dit av en annan orsak: Han hade hört att Samhallarbetare satts på att plocka isär granater. Inuti dem fanns ett orange pulver som enligt arbetarna orsakade allergireaktioner och klåda. De isärplockade granaterna skulle finnas här, på skroten utanför Nyköping.

Som vanligt hade han gått in på området och väntat på att bli utslängd. Innan dess hade han hittat inte bara granaterna, utan också elektronikberget. I ett slag hade han det som behövdes för att belägga båda delarna av jobbet: Bilder och muntliga berättelser som bevisade såväl granaterna som att de anställda jobbade med att sortera elektroniskt avfall.

– Om jag har ett tips till journalister som vill gräva: åk ut snabbt. Ägna inte veckor av research innan. Om du i ett tidigt skede testar hypotesen mot verkligheten kan du snabbt avgöra om den håller eller inte.

Marcus Derland jobbade med grävet under två månader, parallellt med annat. Det var ovanligt krävande, eftersom Samhallarbetarna var rädda för att prata, rädda för att förlora jobbet. Marcus Derland var tvungen att långsamt bygga upp förtroende hos dem. Han körde 250 mil, avsatte kvällar och helger.

– Man sitter ned och pratar. Och man får inte loss storyn efter en timme. Efter fyra timmar kanske det kommer någonting – om man har tur.

Förutom att Dagens Arbetes reportage avslöjade ett graverande samhällsproblem och var gediget belagt, var det dessutom framgångsrikt marknadsfört. Drönaren hade man använt tidigare, men aldrig i ett grävjobb. Filmmaterialet blev underlag till fem uppmärksammade Facebookfilmer på runt minuten vardera.

– Vi gjorde en satsning. Jag tror vi hade lite överkapacitet på redigeringen just den månaden, så en person kunde ägna sig helt åt filmerna.

Det rörliga materialet visade sig bli en stor tillgång för Dagens Arbete i fler avseenden än räckvidd på Facebook. Precis när jobbet var färdigt träffade Marcus Derland nämligen Rapport-kollegan Mikael Grill Pettersson på ett grävseminarium i Johannesburg, dit journalister från hela världen kommit.

– Vi tog tillfället i akt och visade upp vårt material för honom. Redan där började vi sälja in det: ”Är det här något du tror att Rapport kan göra någonting av?” Så jobbar vi väldigt mycket. Vill vi få ut någonting brett behöver vi ha in det i stora medier. Och när en erfaren journalist som Micke Grill tittar på det vi har gjort, och det första han säger är: ”Det här är guldspadeklass” – då blev det en high five till.

De gjorde en deal: Rapport fick använda filmmaterialet mot att de creddade Dagens Arbete. SVT gjorde dessutom en egen uppföljning, och den inspelningen kunde Dagens Arbete i sin tur använda till ytterligare en Facebookfilm.

Dagens Arbete vill satsa på undersökande journalistik. Samtidigt är resurserna begränsade. Det innebär att reportrar sitter med projekt vid sidan av det dagliga arbetet, för att ägna tid åt dem när luckor uppstår. Om det behöver friläggas mycket tid kan chefen dessutom välja att tillfälligt effektivisera övrig produktion.

– Vi har egentligen inte tid eller budget för stora gräv, så då producerar vi i stället annat innehåll väldigt snabbt. Om vi åker ut för ett jobb som På golvet, till exempel, som är en trevlig avdelning om arbetsmiljö, kanske vi passar på att samtidigt göra olika typer av enkäter eller intervjuer.
Visst är gräv dyra, men de ger också en hel del tillbaka. Inte bara uppmärksamhet och ett stärkt varumärke, utan också mycket material. Det berättar Gunilla Ericson, redaktionschef på Dagens Arbete.

– Efter publiceringen av själva jobbet gjorde vi ett antal uppföljningar, både av vad som hände i politiken och på Samhall. Det gick superfort att göra de grejerna jämfört med andra nyhetsartiklar, där man behöver läsa in sig, hitta grejen och rätt personer.
Visst går det att skapa mer eller mindre bra förutsättningar för den undersökande journalistiken. Samtidigt är Marcus Derland tydlig med en sak: den kräver uppoffringar.

– Jag har ägnat många kvällar och helger för att det ska bli bra grejer. Om man vill gräva för att få credd eller löneförhöjning är det en dålig idé. Man måste vara personligt engagerad, och gärna lite förbannad.

Dagens Arbete
Dagens Arbete är en tidning för medlemmar i fackförbunden IF Metall, GS och Pappers. Arbetslivets villkor är i huvudfokus. Dagens Arbete satsar på undersökande journalistik och har två gånger vunnit, och tio gånger nominerats till Guldspaden.
Läsare: Magasinet ges ut i tre editioner – en för varje förbunds medlemmar, med en upplaga på runt 400 000 exemplar.
Uppmärksammade gräv: Vita dukar – svart tvätt (2007), Återvinningsindustrin (2008), Det nya Samhall (2017).

3 tips från Marcus Derland – så kommer du igång med gräv:

1. Börja med ett ämne eller en story som du känner personligt engagemang för, då skapas förutsättningar för att orka hela vägen.

2. Frigör tid genom att lägga så lite tid som möjligt på annat. Våga prioritera för att komma igång.

3. Formulera en hypotes, ingress och rubrik. Testa hypotesen mot verkligheten så tidigt som möjligt. Det sparar tid.

Text: Tim Andersson

Sveriges Natur gräver för jordklotets framtid

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

En bra dag på jobbet bidrar Sveriges Natur till mänsklighetens överlevnad. Senaste guldspaden fick de för jobbet om potentiellt läckande kärnavfall och en myndighet som mörkade riskerna.

Ungefär 12 000 ton svenskt kärnavfall söker (fortfarande, tack vare tidningen Sveriges Naturs avslöjanden) nytt hem.
– Vi vet inte hur det hade gått om inte tidningen hade avslöjat de risker som Strålsäkerhetsmyndigheten hade försökt mörka. Men eftersom det handlar om radioaktivt avfall är alltid den yttersta risken att människor kan dö om inte hanteringen är tillräckligt säker, säger tillförordnade chefredaktören Malin Crona.

Det var i september förra året som Sveriges genom tiderna största miljöprövning inleddes. Mark- och miljödomstolen skulle säga ja eller nej till ett förslag om att placera utbränt kärnbränsle i kopparkapslar, 500 meter ner i berggrunden i Östhammars kommun. Det handlade om avfall så radioaktivt att det skulle döda människor utan skydd som kom i kontakt med det.
Strålskyddsmyndigheten som haft till uppgift att granska förslaget hade några månader tidigare meddelat sin slutsats: planen för slutförvaret var tillräckligt bra för att godkännas. Men dokument som tidningen Sveriges Natur tagit del av visade att myndighetens experter inte varit överens. I själva verket hade myndigheten känt till att stråldosen från slutförvaret kunde komma att bli tiotals gånger högre än riskgränsen och att kopparkapslarna riskerade att brista inom 300 år.
Sveriges Naturs arbete inleddes med ett anonymt tips i ett brev till redaktionen. Genom det fick tidningen tillgång till interna dokument som, enligt frilansreportern Kerstin Lundell, sa rakt ut var problemet fanns.

– Det var så snyggt, läckaget var jättefint. Det var som ett skolboksexempel på ett gräv, säger hon.
Hennes uppdrag var att få bekräftat att materialet var äkta.

– Genom intervjuer med Strålsäkerhetsmyndigheten fick vi dem att själva bekräfta. Myndighetens företrädare agerade så fantastiskt genom att förneka och förminska och på alla sätt försöka få det att framstå som ingenting, säger hon.

I tätt samarbete med Malin Crona och ordinarie chefredaktören Ylva Johnson grävde hon under ungefär en månad innan det var dags för den första av många följande publiceringar.
I januari i år sa domstolen nej till slutförvarsförslaget, med hänvisning till de risker som tidningen avslöjat.

– Dokumenten blev ju offentligt kända tack vare vårt jobb. Det känns ganska fantastiskt.
Guldspaden som tidningen sedan belönades med är frilansjournalisten Kerstin Lundells andra, hon har tidigare fått en för sin granskning av Lundin Petroleum. För Sveriges Natur var det andra året i rad som man kammade hem den prestigefulla spaden. Året före handlade de prisade avslöjandena om palmoljerester i biodiesel.

– Vi har ett uttalat uppdrag att granska och gräva. Vi satsar på det, säger Malin Crona.
Hon är noga med att understryka att det är den ordinarie chefredaktören Ylva Johnson, tillfälligt utlånad till andra arbetsuppgifter, som är motorn i grävarbetet. Det finns också en budget för djuplodande gräv.
I tidningens policy står det att innehållet ska vara av god journalistisk kvalitet och kraven på saklighet är höga.

– Det handlar om att ge kunskap för att kunna förändra det som inte är bra. Klimatfrågan är den viktigaste vi har att bevaka just nu. Då gäller det att vi gör rätt. Det handlar faktiskt om mänsklighetens överlevnad, säger Malin Crona.

Hon menar att många reportrar skyr miljöområdet eftersom det är så lätt att bli bortkollrad där. En grundläggande framgångsfaktor är därför att sy ihop en grupp kompetenta personer inom rätt område som kan hjälpa till att faktagranska, samtidigt som reportern själv behöver ha stenkoll på hantverket och de journalistiska principerna.
Både Malin Crona och Kerstin Lundell betonar att det är en fördel, eller kanske förutsättning, att vara flera stycken som jobbar tillsammans. Det behövs olika infallsvinklar, någon som ställer rätt motfrågor, som ser det kollegan missar. Någon som bromsar och någon som gasar.

– Det gäller att vara envis, som en bulldozer eller terrier. Det handlar om att aldrig släppa taget. Samtidigt måste man alltid vara beredd på att det spricker, säger Malin Crona.

Visst låter det dyrt? Ja, ett gräv är ofta en jättestor investering, bekräftar hon. Men det kan också ge positiv effekt under lång tid om man håller i det. På Sveriges Natur skapar man utrymme genom att prioritera bort vissa andra jobb, ha en god struktur och lång framförhållning. Just nu planerar redaktionen för artiklar som ska gå i tidningen om ett år.
För att få så stor spridning som möjligt brukar tidningen kolla om andra redaktioner är intresserade av att publicera materialet eller följa upp granskningen. Vilka de väljer att samarbeta med beror på vad det är för ämne och vilken målgruppen är. Malin Crona tycker att det är roligt att jobba med lokala redaktioner, men när det är något som alla bör känna till väljer de en större kanal, som Svenska Dagbladet, Aftonbladet eller Ekot.

– Det har blivit lättare och lättare att sälja in eftersom vi har ganska hög kredd nu.

Malin Crona erkänner att för att grävandet ska gå runt så gäller det att som journalist alltid ha radarn påslagen, var man än är. Att stanna kvar på redaktionen till klockan 22 och vara tillbaka igen klockan 06, när du håller på att avslöja en myndighet som mörkar riskerna med ett tilltänkt slutförvar av kärnavfall.

– Just nu är jag ju arbetsledare och chef och borde nästan inte säga det, men gräv är inte vilket jobb som helst. Det är en besatthet, ett livsvärv.

FAKTARUTA
Sveriges Natur är Naturskyddsföreningens medlemstidning, kommer med 5 utgåvor per år och har även dagliga nyheter på webben. Tf chefredaktör och ansvarig utgivare är Malin Crona, ordinarie chefredaktör är Ylva Johnson. Redaktionen har tre anställda samt flera återkommande frilansar.
Upplaga: 123 000 (TS).
Uppmärksammade gräv: Palmolja – snart på en mack nära dig (2016), Strålsäkerhetsmyndigheten mörkade risker med slutförvaret (2017), Svenskt bistånd till skövling i Gabon (2017), SOS – varning för sill (2018).

Malin Cronas tre tips – så blir du en bra grävare

1. Bit dig fast i en fråga och släpp aldrig taget. Våga vara nörd.

2. Ha goda kunskaper om de journalistiska principerna. Du ska kunna allt om sådant som offentlighetsprincipen och källskyddet per automatik.

3. Vardagsgräv. Håll liv i tidigare publiceringar genom att fortsätta kolla upp saker då och då, det kan faktiskt alla få in i sitt schema.
Text: Karin Persson

Prenumerera gratis på tidning och nyhetsbrev här.

TIDSKRIFTSLEVERANTÖRER

  • Annons
    Sörmlands Printing Solutions

    Som tidskriftstryckeri har Sörmlands Printing Solutions varit ledande i många år och det är en tradition vi är stolta över.  Att med modern utrustning och engagerad personal kunna möta dagens utmaningar ger oss motivationen att ständigt utvecklas och bli bäst på det vi gör. 

  • Annons
    Informa

    Informa är säljbolaget för tidskrifter som vill öka sina intäkter. Hos oss får du som uppdragsgivare en professionell säljavdelning och speaking partner, som satsar långsiktigt och målinriktat.

  • Annons
    Aller

    Aller Tryck A/S är ett modernt rulloffsettryckeri som ligger i Köpenhamn. Tryckeriet är helt anpassat för att trycka veckotidningar och tidskrifter till den Skandinaviska marknaden.