Per Snaprud: ”Gutenbergs briljanta innovation har gjort sitt”
Per Snaprud är journalist på Forskning & Framsteg och SVT. Han har en bakgrund som hjärnforskare och undervisar i medvetandeforskning vid Uppsala universitet. Författare till Medvetandets återkomst. Två gånger nominerad till Årets journalist.
KRÖNIKA. Per Snaprud undrar om pappret gjort sitt.
Den här krönikan ska handla om coronaviruset. Jag har några andra idéer men tidningens chefredaktör har bestämt sig. Det är corona som gäller nu. Jag suckar inombords.
Som vetenskapsjournalist har jag såklart skrivit massor om vår tids stora farsot: om virusets biologi, om kopplingen till djurmarknaden i Wuhan och om vetenskapen bakom nya testmetoder. Jag har till och med suttit i direktsänd tv och kommenterat nyhets-händelser om smittspridningen. Så varför inte ännu en snutt om corona?
Därför att den ska publiceras i en tidskrift. Om två månader. Två månader! Jag tänker två månader bakåt i tiden. Ett pressmeddelande dyker upp efter lite rotande i datorn: ”Folkhälsomyndigheten bedömer risken att smittan sprids i Sverige som mycket låg”.
Två månader. En annan verklighet. En totalt misslyckad prognos om en avlägsen framtid.
Som journalist på en tidskrift måste man ofta ta ett kliv bakåt och försöka hitta en berättelse som fortfarande är relevant långt in i framtiden. Det gäller i högsta grad oss på Forskning & Framsteg.
Forskning leder förstås inte alltid till något som förtjänar att kallas framsteg. Men vetenskapen är hur som helst en viktig del av vår kultur, rent av central. Därför tänker jag ibland att jag jobbar på en kulturtidskrift.
Själva grunden för hela vår tidskriftsvärld lades av tysken Johannes Gutenberg på 1450-talet. Sedan dess har utvecklingen accelererat. Ångmaskiner, konstgödsel, antibiotika, genteknik, artificiell intelligens, internet. Vetenskap och ny teknik formar förutsättningarna för våra liv.
På kort sikt hoppas vi förstås att någon utvecklar ett vaccin eller ett läkemedel som slår tillbaka det där förbannade viruset. Jag följer den relevanta forskningen. Alla nyheter om framsteg och bakslag måste ut snabbt.
Coronakrisen blir en påminnelse om fördröjningens baksida. I produktionsplanen är det alldeles för långt mellan ”deadline artiklar” och ”utgivningsdag pren”. Är det verkligen vettigt att vänta i flera veckor på ett tryckeri?
Kriser är kända för att snabba på tröga förlopp. Det blir normalt att fatta radikala beslut. Pappret har varit ifrågasatt länge, och det blir allt tydligare att Johannes Gutenbergs briljanta innovation har gjort sitt. Ett större skifte är på gång.
När tidskrifterna väl lämnat pappret tror jag att vi kommer att blicka tillbaka och se hur skiftet tog fart i coronavirusets efterdyningar.
(Red anmärkning: Krönikan skrevs tidigt 2020 och publicerades i Allt om Tidskrifter nr 2, som kom ut innan sommaren. Nu, i augusti 2020, är den dessutom publicerad digitalt, nästan som vore det en fortsättning på Per Snapruds resonemang om fördröjning).