fbpx

Minister utan rustning

Tisdag 4 juni 2019
Ansvarig utgivare: Barbro Janson Lundkvist, Allt om tidskrifter

Som ytterst ansvarig för mediefrågorna är hon extra uppvaktad av just medierna. Men vad kan egentligen publicisterna förvänta sig av kulturminister Amanda Lind?

– Jag förstår, jag ska inte se ut som drottning Silvia framför kameran. Det var en journalist som sade det till mig en gång: kan du prova att se lite mindre ut som drottning Silvia?

Amanda Lind sitter i en taxi på väg från Kulturskoledagarna i Solna. De uppsatta dreadsen ger henne siluetten av den klassiska Nefertitistatyn. I dag har hon dessutom virat in håret i ett silverglittrigt tygstycke.
Så jo, visst har hon någonting drottninglikt över sig – men Silvia?

– Det var något med hur jag satt med benen… Jag uppskattar när fotografer och journalister dirigerar lite. Jag är inte van riktigt, men jag lär mig!

Hon får så lov. Som kulturminister är man om inte en kunglighet så åtminstone en kulturpersonlighet. En kändis. I såväl sociala som traditionella medier har Amanda Lind fått uppleva sig betygsatt och utvärderad från dag ett.
Och det är kanske inte så konstigt att journalisterna bevakar varje steg hon tar – som kulturminister har hon ansvaret för mediefrågorna.

Tillsammans med pressekreteraren Carl-Martin Vikingsson på väg till organisationspressdagen i centrala Stockholm.

Taxin är på väg till Filmstaden vid Hötorget i centrala Stockholm, där Organisationspressdagen arrangeras av Sveriges Tidskrifter. Amanda Lind ska frågas ut. Hon förbereder sig i taxin, bollar med pressekreteraren som sitter bakom henne.

Du måste läsa på mycket?
– Haha, jo. Det blir ju extra mycket i början, när man ska fördjupa sig i ämnet. Det är en del av att vara politiker, att man måste sätta sig in i sådana frågor som man själv inte har med sig. Det är en rolig del.

En av hennes goda egenskaper, om man ska tro politiska kollegor hemma i Härnösand, är just hennes förmåga att sätta sig in i nya ämnen. ”Påläst och väl insatt i de frågor som hon haft ansvar för”, för att citera socialdemokraten Bengt Göran Norlander, som bland annat jobbat med Amanda Lind som kommunfullmäktiges ordförande.

– Medieområdet är komplicerat. Du rör dig mot grundlagsfrågor, det är flera departement som är inblandade, mycket på justitiedepartementet, och det är en extremt snabb förändring på området. Det är svårt att sitta stilla, samtidigt som det är svårt för politiken att förutspå förändringarna.

Man kan läsa hur mycket som helst. Kan du sätta gränser?
– När det inte finns lästid är jag glad att det finns poddar…

En vecka senare ses vi igen, nu på det arbetsrum på Kulturdepartementet som hon ärvt av Alice Bah Kuhnke. Det enda avtryck som Amanda Lind gjort här inne är ett par bokhyllor. Hon låter mig dock förstå att hon inte hinner med så mycket nöjesläsning. ”I mån av tid” plöjer hon dock Naturskyddsföreningens Sveriges Natur, som hon uppskattar för ”fina reportage och faktakunskap”.
Hon är en föreningsmänniska – med bakgrund i så såväl rollspelslajv som tennishallar – och har tillgodogjort sig en hel del tidskrifter genom åren. Somliga har varit viktigare än andra. Inte minst Psykologtidningen.

– Jag såg faktiskt till att stanna kvar i psykologförbundet ett par år efter att jag inte längre var yrkesverksam, i princip enbart för att kunna läsa Psykologtidningen. Jag tyckte den gav mig en god kontakt med branschen och med min yrkesidentitet.

Amanda Lind talar vackert om tidskrifternas funktion för demokratin – de fördjupar debatten och journalistiken inom många områden, säger hon. Samtidigt är det, liksom mediasektorn i stort, en bransch i kris. Trots det behandlades den styvmoderligt i senaste medieutredningen.

– Där gjordes mycket för att framför allt nå ut till de vita fläckarna där man inte har lokaljournalistik, säger hon.
Visst, men även tidskrifterna fyller ut ett slags vita fläckar. När dagspressen förlorar specialistreportrar, inriktade på att granska specifika, komplicerade områden av samhällslivet, faller ett allt större ansvar på bevakande publikationer som Dagens Arbete, Hem & Hyra, Breakit och Lärarförbundets tidningar, för att ta några exempel.

Det är Amanda Lind med på – det finns vita fläckar som inte är geografiska.
– Utredningen gjordes också för att ta ett steg mot ett mer modernt press- och mediestöd. Och vi är överens i regeringen och tillsammans med C och L om att stärka mediestödet framöver. Jag kommer förstås att följa hela systemet för medie- och presstöd noggrant nu första året och se hur det faller ut. Jag vet att det fanns synpunkter från tidskriftsbranschen.

Amanda Lind ser det som sin uppgift att stärka mediemångfalden. ”Tidskrifterna bidrar till en fördjupning av det demokratiska samtalet”, säger hon.

Skulle fler av tidskrifterna på något sätt kunna inkluderas i mediestödet?
– Jag ska följa utvecklingen noggrant, och jag utesluter inte att det kommer att bli förändringar. Det här är ett system som verkar i en bransch där det sker stora förändringar. Men jag kan inte utlova en ny insats i dag.

Vad kan du göra för att stödja tidskrifterna?
– Jag ser det som min uppgift att stärka mediemångfalden i Sverige, inklusive tidskrifterna. En sak som genomförs nu i sommar som jag hoppas kommer att ha betydelse är att vi sänker momsen för digitala publikationer. Regeringen har jobbat snabbt för att få till den förändringen.

En annan viktig fråga för tidskriftsbranschen just nu är det copyrightdirektiv som EU nyligen röstade igenom. Syftet är att skydda upphovsrättsinnehavares intressen i en digital tid, och förhoppningsvis kommer det att omdirigera pengaflödet från stora nätjättar som Google och Facebook till publicister.

Direktivet har välkomnats av mediehus och journalistfack runt om i Europa, men mött mycket motstånd från svenska politiker. Man har framför allt vänt sig mot två av artiklarna, 11 och 13, som innebär att internetplattformarna kan tvingas sluta licensavtal med publicister för att få använda deras material, samt att plattformar som lever på användaruppladdat material måste se till att detta inte bryter mot upphovsrätten.

– Det här har varit en väldigt komplex debatt. Och den har inte haft sin grund i ett ifrågasättande av grundtesen att kulturskapare och upphovsrättshavare ska ha mer av de värden som de producerar via de stora globala plattformarna. Utan snarare: Går det att reglera på ett sätt som inte skapar onödig censur eller för mycket problem?

Vilken är din personliga åsikt i detta?
– Jag ser självklart grundskälen till att överhuvudtaget ta fram ett sådant direktiv. Det är för att vi har ett upphovsrättssystem som inte är anpassat till den digitala verkligheten.

Hur lång tid kommer det att ta för er att implementera det?
– Jag kan inte svara på det. Jag tycker generellt inte att saker ska dras i långbänk, men vi måste förstås reda ut de delar som behöver redas ut längs vägen. Men jag vet att det är en viktig fråga för branschen.

Miljöpartiet är ett parti från vilket det kommit starkt kritiska röster om direktivet. Sverige röstade ja för det i EU, men inför den ministeromröstning där direktivets framtid slutligt skulle avgöras gick Miljöpartiet emot Socialdemokraterna i riksdagen – för första gången på 4,5 år.
Kanske kräver mediepolitiken nu generellt lite hårda tag. Blir det en krock för frihetliga Miljöpartiet?

Visst är det så att Miljöpartiet har en frihetlig grundsyn, svarar Amanda Lind. Och det har gjort att till exempel det här förslaget skapat diskussion i partiet.

– Men Miljöpartiet har inte något principiellt emot att man skapar nya lagar och system och regler för att reglera en marknad stadd under snabb förändring. Det finns från både gröna rörelser och liberala partier en oro för de eventuella konsekvenserna. Men min ingång är att vi måste ha system som värnar journalisternas grundläggande finansiering.

I fråga om upphovsrättsdirektivet har Miljöpartiet tillsammans med andra partier kritiserats för att vara för liberalt. När det kommer till kulturfrågor har det tvärtom anklagats för att vara för styrande, rent av auktoritärt. Inflytelserika opinionsbildare har menat att Miljöpartiet behandlar kulturen som ett redskap för sådant som intersektionalitet, mångfald och normkritik.
Amanda Lind betonar nu tydligt kulturens frihet. Det är, menar hon, särskilt viktigt i dag, när politiska motståndare vill använda kulturinstitutionerna till sådant som kulturell identitet och nationell sammanhållning.

– Det är djupt obehagligt med tendensen att vilja styra och rikta det kulturella innehållet för att det ska legitimera ens egna politiska uppfattning.
Som både kultur– och demokratiminister, finns det inte en risk att du gör kulturpolitiken till ett instrument för demokratiarbete?

– Det är bra för ett samhälle att ha ett rikt kulturliv. De positiva värdena av kultur ska vi naturligtvis våga prata om. Men för den delen ska kulturen inte bli ett redskap för någonting. Inte demokrati heller.

Kritik, ja. Att vara kulturminister är numera att vara i skottgluggen för några av vår tids största mediala och kulturella strider. Somliga talar om kulturkrig.
Amanda Lind hade knappt hunnit tillträda som minister innan hon fick en mediestorm mot sig efter att, bland andra tidigare miljöpartistiska statsråd, ha hyllat kontroversielle Mehmet Kaplan. Kritik fick hon också för hur hon hanterade Dramaten efter att Josefin Nilsson-dokumentären sänts och metoo-revolutionen nått nationalscenen.
Hon som tidigare verkar ha varit så omtyckt, i såväl partiet som bland politiska motståndare hemma i Örnsköldsvik – hur tar hon det här?
Kritik ska man ha som toppolitiker, säger hon. Hon försöker skilja på sig själv och sin roll. Värre är det med det rena hatet och hoten.

– Det är väldigt sorgligt, för det handlar inte om satir eller kritik, utan om att spy ut sin galla över saker som man inte ens vet någonting om. Det är sådant som jag tror hindrar folk från att ge sig in i politiken. Man tänker att man måste ha sådan jäkla hud för att klara av det. Det är sorgligt. Jag tror att det är bra med politiker som är inkännande och inte bygger på sig pansar.

Amanda Lind

Född: 1980 i Uppsala.
Gör: Kultur- och demokratiminister.
Bor: Härnösand.
Familj: Maken Björn Ola Lind, två barn och ett tredje på väg, samt två vuxna bonusbarn.
Bakgrund: Blev medlem i Miljöpartiet 1999. Är utbildad psykolog, och har jobbat ett par år som barn- och ungdomspsykolog. 2014–2016 var hon kommunalråd i Härnösand, 2016 utsågs hon till partisekreterare för Miljöpartiet.

 

Amanda Lind om:

… Att LO Mediehus ska betala mångmiljonbelopp till Skatteverket, eftersom myndigheten menar att tidskrifternas icke-redaktionella bilagor bör momsbeskattas:
– Domen har överklagats, och eftersom det är en pågående rättsprocess ska jag inte kommentera den. Men jag kan ändå konstatera att intentionen från politiken i det skattedirektiv som ligger, har varit att det här är tidskrifter som är momsbefriade. Och tidigare har man inte gjort en sådan här tolkning.

… Regeringens beslut om ett nytt, mer fastighetsnära system för insamling av returpapper. Producenterna får betala hela kostnaden, vilket drabbar tidskriftsbranschen:
– Det här ligger inte på mitt departements ansvar. Men motivet till att införa ett producentansvar är att öka återvinningen. Inom alla områden. Och alla miljarderna läggs inte på tidningsbranschen. Arbetet med ett producentansvar är klokt ur ett miljöperspektiv.

 

 

Om Amanda Lind:

Vi har haft meningsskiljaktigheter. Men även om jag tillhör oppositionen och hon har suttit i majoritet har hon kunnat lyssna och till och med ändrat sig i vissa frågor. Hon är ett bra val som kulturminister. Att vi får en röst från Västernorrland och Härnösand, det är stort för oss. Oavsett partifärg.”
Eva Olstedt Lundgren (L), kommunfullmäktiges andre vice ordförande, Härnösand

Hon är en mycket snäll och omtänksam person. Som politiker har jag upplevt henne som en mycket lugn och skicklig debattör. Hon har alltid uppträtt korrekt vid debatter, alltid påläst och väl insatt i de frågor hon haft ansvar för. Vi saknar henne i Härnösand.”
Bengt Göran Norlander (S), lokalpolitiker i Härnösand och tidigare riksdagsledamot.

 

Text: Tim Andersson, Allt om Tidskrifter
Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Prenumerera gratis på tidning och nyhetsbrev här. 

TIDSKRIFTSLEVERANTÖRER

  • Annons
    Annonskraft

    En erfaren och engagerad säljkår som trivs på jobbet och drivs av nytänkande. Vi har sedan 2000 samarbetat med flera av de stora medieaktörerna, både vad gäller print och digitalt.

  • Annons
    Flowy

    En prenumerationspartner i ständig utveckling sedan 1982. Sveriges ledande förlagskonsult inom upplagestrategi, prenumerationshantering och upplageförsäljning.

  • Annons
    V-TAB

    Nordens största tryckerikoncern. Tänk tryck. Tänk V-TAB. Hos oss har du tillgång till all tänkbar tryckkompetens och en ansenlig bredd med tjänster – från tidningar och direktreklam till skyltar och affärstryck i alla möjliga och omöjliga former.