Digitaliseringen förändrar allas våra liv, särskilt medborgarnas sätt att ta del av nyheter och information. Och mediernas sätt att ge oss informationen. Alla medier är idag digitala och distribuerar sina nyheter när de har tillgång till dem. Den gamla indelningen i dagspress, veckotidningar, månadsmagasin etc har till stor del spelat ut sin roll.

Med rådande stödsystem är det dock så här: När Svenska Dagbladet publicerar en nyhet på sin webb eller i ett nyhetsbrev anser staten att nyheten kommer från ett nyhetsmedium. Detta nyhetsmedium är berättigat till offentligt stöd, mediestöd.

Men när Affärsvärlden publicerar nyheter på sin webb eller i sina nyhetsbrev säger staten att det inte räknas som nyheter; staten anser att Affärsvärlden inte är ett nyhetsmedium utan en tidskrift. Och en tidskrift har inte rätt till offentligt mediestöd.

Detta är inte rättvist och borde ändras. Det offentliga stödet bör ges till innehåll och inte till organisationer. Så kan medborgarnas tillgång till relevant och angelägen journalistik säkras. Den föråldrade dagstidningslogiken i mediestödet måste överges. Gränserna mellan dagstidningar, tidskrifter och digitala medier suddas kontinuerligt ut. Medborgarna bryr sig inte om dessa gränser.

Den som nu har chansen att föreslå ett modernt och relevant mediestöd, regeringens utredare Mats Svegfors, missar tyvärr målet. Av allt att döma avser han att i juni lägga fram ännu ett förslag definierat av en föråldrad bild av medielandskapet där enbart dagspressen ses som nyhetsmedium. Det är att ta ett steg bakåt.

När delar av presstödet för fyra år sedan stöptes om till mediestödet var det en tydlig signal om att journalistiken, inte formatet, skulle stå i centrum för stödet. Då kunde stödet anpassas för att underlätta för den omställning som krävdes för att möta digitaliseringen och de utmaningar som den medför för medierna.

Men i stället för att fortsätta att reformera mediestödet i denna anda väljer Mats Svegfors att se mediestödet som ett formatstöd – i praktiken ett dagspresstöd. Organisationerna står i fokus, inte läsarna.

Detta är särskilt allvarligt eftersom många tidskrifter har tagit över stora delar av den fördjupande samhällsjournalistik som dagstidningarna tidigare bedrev. Ett felaktigt utformat stöd riskerar därmed att i bästa fall bli ett smalt dagstidningsstöd. I värsta fall skapar det hinder för mediernas fortsatta omställning – stick i stäv med mediestödets ambition. Ur medborgarperspektiv är det mycket illa.

Det ironiska är att regeringens direktiv till Svegfors utredning är mycket mer framsynta än utredarens lätt ålderdomliga tolkning av dem. Svegfors uppdrag är att ”anpassa stöden till den moderna mediemarknaden”. Inte heller förhindrar direktiven att utredaren, om han vill, föreslår ökade ekonomiska ramar för mediestödet. Ekonomin har ju av Svegfors angetts som ett av skälen att inte inkludera tidskrifterna i stödet.

Vi känner dock inte riktigt igen Svegfors. Han brukar vara framsynt och kunna tänka utanför boxen. Faktum är att han själv har formulerat kloka och visionära ord om behovet av ett nytt modernt mediestödsystem:

”Emellanåt når man i historien punkter där det inte räcker med att lappa och laga utan man tvingas tänka helt nytt eller i vart fall helt annorlunda. Vi har kommit dit när det gäller vad en dagstidning är … Av flera skäl är det nödvändigt att snarast också i en därtill anpassad förordning bredda syftet med stödet till dagspressen till att gälla alla allmänna nyhetstidningar, ett anslag som på lite längre sikt kan komma att bli i samma storleksordning som public service-anslaget.”

Mycket bra formulerat och väl tänkt av Mats Svegfors på DN Debatt för två och ett halvt år sedan. Det var då det.

Till debattinlägget på SVD.

Helle Klein
ordförande Sveriges Tidskrifter

Kerstin Neld
vd Sveriges Tidskrifter