EU Update nr 1, 2026
I detta nummer ska vi särskilt belysa revideringen av EU:s distributionsdirektiv, det fortsatta arbetet med AI-frågan, revideringen av AV-direktivet (“tv-direktivet”) samt vad som hittills har blivit följden av förordningen om politisk reklam.
EU delivery Act (distributions-/postdirektiv)
EU ser nu över ”EU Delivery Act”. Det är den första ändringen av direktivet på nästan 15 år. Distributionsfrågan är fortfarande, och har alltid varit viktig för de tryckta tidskrifterna. Den senaste tiden har vi tyvärr sett lagförslag som innebär glesare utdelning. Detta i kombination med höjda priser har gjort distributionsfrågan till en av de viktigaste frågorna 2026.
I SOU 2023:4 Posttjänst för hela slanten avstyrkte Sveriges Tidskrifter förslaget om tre dagars befordringstid då vi ansåg att det skulle innebära en avsevärd försämring som riskerade att få negativa konsekvenser för tidskriftsjournalistiken.
I höstas kom ett nytt förslag om ändring i postförordningen (2010:1049). Förslaget innebär att minst 85 procent av de inrikes brev som lämnas in för tredagarsbefordran före angiven senaste inlämningstid ska ha delats ut inom tre påföljande arbetsdagar och minst 97 procent inom fem påföljande arbetsdagar. Sveriges Tidskrifter avstyrkte (igen) utredningens förslag om att befordringstiden för brev ska utökas till tre dagar då det kommer innebära en oproportionerlig försämring som riskerar att få negativa konsekvenser för tidskriftsjournalistiken.
PostNord, som är den aktör som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten, har däremot tillstyrkt regeringens förslag. Motivet är att med förslaget om glesare utdelning kan PostNord fortsatt säkerställa tillhandahållandet av den samhällsomfattande posttjänsten på ett ekonomiskt hållbart sätt som beaktar samhällets förändrade efterfrågan av brevtjänster.
PostNord lyfter även digitaliseringen som en faktor som försvarar glesare utdelning. När det gäller tidskrifter, som i stor utsträckning är beroende av PostNords distribution, nämns de inte i remissvaret. PostNord konstaterar endast att ett nytt befordringskrav påverkar i mycket begränsad omfattning tillgången till nyhetstidningar då mindre än fyra procent av dessa distribueras med PostNords utdelning. PostNord framhåller vidare att centrala värden säkerställs genom förslaget, däribland beredskapsmässiga. Exakt hur beredskapen säkerställs framgår dock inte av remissvaret.
Sveriges Tidskrifter arbetar nu mot att försöka vända denna riktning. Vi kommer därför att bevaka EU:s översyn, och vara med och påverka utformningen av EU Delivery Act. Här är det mycket viktigt att den distributör som omfattas av den samhällsomfattande posttjänsten också tar det ansvar som rimligen kan krävas.
PostNord är en av få distributörer inom EU som helt saknar statligt ekonomiskt stöd. Om det är en förutsättning för att PostNord ska kunna fullgöra sitt viktiga uppdrag måste man givetvis titta närmare på detta. Distributionsfrågan är som sagt en av våra viktigaste frågor under året.
AI-frågan
Som vi har tagit upp tidigare är det viktigt att EU:s AI-akt, med tillhörande uppförandekod, tar hänsyn till upphovsrätten, som ju är grundbulten i redaktionellt material.
AI-omnibusen, som ska genomdriva ändringar i AI-akten, förhandlas just nu och ligger i trilog mellan parlamentet och kommissionen. Den ska bli klar före sommaren är det tänkt. När det gäller uppförandekoden för general-purpose AI, alltså GPAI Code of Practice, som publicerades den 10 juli 2025 är den formellt frivillig men ska hjälpa leverantörer av generella AI-modeller att efterleva AI-aktens krav på bland annat upphovsrätt.
Även om GPAI Code of Practice är frivillig riskerar den i praktiken att bli en standard. Skälet är att den är tänkt som ett “safe harbour”. Med andra ord, följer man koden presumeras man i hög grad uppfylla AI-aktens krav.
Kommissionen publicerar också en löpande uppdaterad lista över bolag som anslutit sig; bland undertecknarna finns bland annat Amazon, Anthropic, Google, IBM, Microsoft, Mistral AI och OpenAI.
Som vi har redogjort för tidigare är några frågor centrala när det gäller diskussionerna kring AI-akten och GPAI-koden:
● Rättighetsinnehavare måste ge sitt förhandsgodkännande innan deras verk används,
● Opt-out-rätten i DSM-direktivet måste kunna utövas fullt ut,
● Tydliga avtals- och ersättningsmodeller måste tillämpas,
● Fullständig transparens krävs om vilka data som används i AI-modeller,
● EU-kommissionens kommande uppförandekod för AI måste harmoniera med befintlig
EU-lagstiftning, särskilt DSM-direktivet och AI-förordningen.
Problemet är att dessa krav tenderar att landa i ganska mjuka formuleringar i GPAI-koden, såsom “best efforts”, “reasonable measures”. Det lämnar ett betydande tolkningsutrymme, vilket teknikbolagen gärna utnyttjar.
Vad hände sen med den politiska reklamen?
I höstas skrev vi om EU:s nya förordning om politisk reklam – ett regelverk som syftar till att stärka transparensen, motverka desinformation och i förlängningen värna fria och rättvisa val. Ambitionen var god. Men hur blev det i praktiken?
Så här i efterhand kan man konstatera att utfallet i Sverige inte riktigt blivit som tänkt.
För det första har regelverket visat sig vara svårtolkat i flera centrala delar. Vad som i praktiken utgör politisk reklam är inte alltid självklart, särskilt i gränslandet mellan opinionsbildning (inkluderande exempelvis insamlingsorganisationer) och kommersiella budskap. Därtill upplevs kraven på transparens – om finansiering, inriktning och koppling till politiska processer – som omfattande och förenade med risk. För många aktörer har valet blivit att det är säkrare att avstå, det är helt enkelt inte värt risken.
Frågan är om inte de stora plattformarnas agerande har fått större effekt än förväntat. Som vi tidigare konstaterat handlar det inte om att de inte får publicera politisk reklam – utan att de i stor utsträckning valt att inte göra det. En försiktighetslinje har etablerats, där annonser kopplade till politik och samhällsfrågor begränsas eller helt väljs bort.
Detta har i sin tur lett till återhållsamhet hos politiska aktörer. Även om större partier har resurser att hantera komplexa regelverk, verkar många tveka – inte minst mindre aktörer – inför att navigera i ett system där konsekvenserna av felsteg är oklara. Effekten riskerar därmed att bli den motsatta mot den avsedda, alltså mindre kommunikation, snarare än mer transparent.
Samtidigt kvarstår den principiella fråga som redan lyftes i höstas. Förordningen innebär ett avsteg från etablerade svenska marknadsrättsliga utgångspunkter, där politisk kommunikation traditionellt behandlats annorlunda jämfört med kommersiell reklam. Den normförskjutningen verkar ännu inte riktigt ha satt sig i praktiken.
När de stora plattformarna har backat uppstår utrymme för andra aktörer. Med drygt fyra månader kvar till valet återstår att se om tidskrifterna och andra publicister försöker inta en mer framträdande roll. Dagspressen verkar ha plockat upp möjligheten, även om de flesta understryker att transparenskraven har varit resurskrävande. Det verkar uppenbarligen ändå ge en ekonomisk uppsida. Nu återstår att se om även tidskrifterna flyttar fram positionerna. Men det förutsätter att man kan erbjuda tydliga, rättssäkra och praktiskt fungerande lösningar för hur politisk reklam ska märkas och hanteras.
Tidningsutgivarna och Bonnier News har tagit fram en bra rekommendation för politisk reklam.
Revideringen av AV-direktivet (“tv-direktivet”)
EU:s direktiv om audiovisuella medietjänster (AVMSD), ofta kallat “tv-direktivet”, reglerar hur rörligt innehåll får distribueras och finansieras inom EU. Det omfattar inte bara traditionell tv, utan även streamingtjänster och i viss utsträckning videoinnehåll på plattformar som YouTube och sociala medier. Syftet är att skapa gemensamma spelregler för den europeiska mediemarknaden.
Direktivet uppdaterades senast 2018 för att bättre spegla ett digitalt medielandskap där tittandet i allt högre grad sker online. Då infördes bland annat regler för videodelningsplattformar och krav på att streamingtjänster ska erbjuda en viss andel europeiskt innehåll. Även reklam, skydd av minderåriga och ansvar för innehåll omfattas.
Nu genomför EU en ny utvärdering av direktivet. Bakgrunden är den snabba utvecklingen i medielandskapet, där gränserna mellan traditionella medier, digitala plattformar och enskilda innehållsskapare blir alltmer otydliga.
I översynen undersöks bland annat om reglerna behöver uppdateras för att:
● stärka synligheten för europeiskt innehåll
● skapa mer likvärdiga konkurrensvillkor mellan traditionella och digitala aktörer, särskilt på annonsmarknaden
● säkerställa ett tillräckligt skydd för användare, inte minst barn och unga, i onlinebaserade miljöer
Översynen är en del av EU:s bredare arbete med att anpassa medieregleringen till den digitala utvecklingen och kopplas till frågor om mediemångfald, plattformars ansvar och demokratisk motståndskraft.
För svenska tidskrifter kan detta innebära att regelutvecklingen kring rörligt innehåll, plattformar och reklam kan få ökad betydelse – särskilt för aktörer som publicerar video, verkar på sociala plattformar eller konkurrerar om digitala annonsintäkter. Sveriges Tidskrifter följer arbetet med tv-direktivet.
Och glöm inte att mediefrihet inte bara är en viktig princip utan ett konkret skydd för fred och demokrati. Vi måste värna journalistikens roll genom öppen dialog, samarbete och en fri press.