Näthat globalt problem – kvinnliga journalister mest utsatta

Hat och hot på nätet har blivit ett extremt vanligt problem för världens kvinnliga journalister. I en ny rapport från International Center for Journalist (ICFJ) uppger nästan två tredjedelar av kvinnorna att de drabbats. ICFJ har för FN-organet Unesco frågat över 1 100 journalister i 125 länder om aggressioner mot dem i digitala kanaler. Därtill har forskarna studerat 2,5 miljoner sociala medier-poster riktade mot Nobelpristagaren Maria Ressa och prisade grävjournalisten Carol Cadwalladr.

I rapporten görs även en detaljerad beskrivning av hoten mot kvinnliga journalister i Sverige och ytterligare 14 länder, baserad på djupintervjuer med reportrar och medieexperter.

Journalistikforskaren Sara Torsner som just nu är vid University of Sheffield är huvudförfattare till kapitlet om Sverige.

– Först och främst är det viktigt att erkänna att näthat mot kvinnliga journalister i Sverige får allvarliga och akuta konsekvenser för de drabbade, säger hon.

Dödshot, våldshot, hot mot familjemedlemmar (inklusive små barn) hör till vardagen för en alltför stor mängd journalister. Många kvinnliga journalister drabbas även av hot om våldtäkt och sexuellt våld.
I vissa fall drabbas även samtidigt reporterns familjemedlemmar, barn, källor och kollegor av hot och hat. En effekt av näthatet är att kvinnliga journalister undviker att ge sig in i debatter på sociala medier.
Värst drabbas kvinnliga journalister som tillhör etniska minoriteter, enligt rapporten.

Enligt studien finns det en korrelation mellan populistisk politik, ett kvinnofientligt narrativ och demoniseringen av journalister. Runt om i världen ökar antalet politiskt motiverade attacker mot journalister och oberoende journalistik. Politiska aktörer, som politiker, regeringstjänstemän, representanter för politiska partier, partimedlemmar och politiska agenter agerar ofta som anstiftare av nätvåld1 mot kvinnliga journalister.

Rapporten visar också på en skrämmande trend, där hot och hat online kan kopplas till attacker offline. I Sverige pågick nyligen terrorrättegången mot Visbymördaren Theodor Engström som under lång tid kartlagt sina måltavlor på nätet. På hans hårddisk fanns bland annat en omtalad lista med runt 75 journalister.

Även om näthat vanligtvis inte övergår till fysiska handlingar, så bidrar hatkampanjer till att avhumanisera personer. Den ständiga nötningen som det innebär att höra hat, glåpord och förlöjliganden kan också vara nedbrytande.

– Det finns också exempel på samordnade nätkampanjer mot enskilda svenska journalister för att misskreditera och trakassera dem – och i förlängningen tysta dem. I detta sammanhang är det särskilt oroande att våld på nätet ofta visar sig föregå fysiska attacker mot journalister. Det här gör det än mer angeläget att förhindra eskalerande övergrepp och trakasserier online, säger Sara Torsner.

Det är sedan länge känt att kvinnliga journalister drabbas oftare av näthat än manliga. Kritisk journalistik producerad av kvinnor möts också av betydligt starkare hatreaktioner än när en man gjort granskningen.

Men vilka är det då som iscensätter nätattackerna, dödshoten och trakasserierna mot kvinnliga journalister? Enligt Sara Torsner finns det webbsidor som misskrediterar enskilda journalister. Desinformation används för att starta övergrepps- och trakasseringskampanjer med syfte att tysta journalisterna på deras ”röda listor”.

Misogyni (kvinnohat), rasism, sexism, antisemitism och homofobi är några av drivkrafterna bakom hatet.

En mycket allvarlig tendens är att det blir allt vanligare att desinformation orkestreras från nätverk kopplade till olika stater. Forskarna ser särskilt allvarligt på att en del politiker, som ju bör verka för att stävja näthatet, i stället eldar på desinformationskampanjer riktade mot kvinnliga journalister. Rapporten visar att flera regeringar ivrigt påhejar nätattackerna.

37 procent av de tillfrågade journalisterna uppger att politiska aktörer är första källan till nätvåldet. Ett exempel från USA är från Donald Trumps presidentperiod. Han sporrade ofta sina anhängare att attackera journalister online.

Ett mål med desinformationskampanjerna är att förhindra kritiska granskningar. Journalister som bevakar politik, migration, feminism och högerextrema organisationer blir särskilt utsatta. Inte minst i Sverige där näthatet ofta är orkestrerat av extremhögern.

– Svenska kvinnliga journalister som rapporterar om vissa politiskt laddade ämnen, och de som upplever flera former av marginalisering, är särskilt utsatta på nätet. Denna dynamik bör i Sveriges särskilt förstås i en kontext med varaktiga högerextrema näthot, säger Sara Torsner.

Men vems ansvar är det då att skydda journalister från hot och hat på nätet?

Enligt en kanadensisk studie lägger 74 procent (373 personer) ansvaret på sin arbetsgivare. 69 procent anser att det ligger hos de sociala plattformarna.
I rapporten framhävs även att stater är skyldiga att se till att de lagar och regleringar som ska skydda journalister också efterlevs.

Ansvaret för hatattackerna på nätet måste flyttas från de utsatta journalisterna till nyhetsorganisationerna, politiker och sociala plattformar, anser forskarna också.

I rapporten framhävs att såväl stater, arbetsgivare och sociala medier har förpliktelser.

* Stater – reglering och lagar.

* Arbetsgivare – säker arbetsmiljö.

* Sociala medier – ta ansvar.

I Sverige har pressfriheten en stark ställning och vi har en stark lagstiftning, men trots det är det få nätbrott mot journalister som leder till åtal.

Hat- och hotkampanjer syns främst på de sociala plattformarna, vilket har ställt kvinnliga journalister inför ett vägval: antingen kan de välja att bygga en stor följarskara på nätet och knyta publiken närmare till sig, eller så kan de låta bli att vara personliga i digitala kanaler med följden att de kan undslippa näthat, men samtidigt få sämre karriärmöjligheter.

Genom att göra det lättare att anmäla inlägg och filtrera bort innehåll har nätjättarna försökt skapa en säkrare miljö på sina plattformar. Men än så länge får sociala medier underbetyg för sina försök att stävja näthatet, enligt rapportförfattarna.

Också medieorganisationerna är för ineffektiva i sina motreaktioner, enligt rapporten. En del arbetsplatser har genom åren bett sina kvinnliga reportrar att hålla en mer låg profil, och inte skriva om vissa ämnen när de utsätts för hat och hot. Andra förminskar problemet – och skyller på offret i stället för förövarna.

– Nyhetsorganisationer kämpar fortfarande för att reagera effektivt mot nätvåldet. Faktum är att vår forskning har funnit att det finns ett akut behov av att arbeta mer metodiskt och snabbare för att stötta utsatta kvinnliga journalister. Många medieorganisationer saknar fortfarande protokoll och rutiner för hur de ska hantera våld på nätet, säger Sara Torsner.

Vidare är mörkertalet stort. Bara en av fyra av journalisterna som utsatts för näthat hade rapporterat om det till sin arbetsgivare.

Samtidigt finns tecken på ett uppvaknande hos många publicister.

* Stora nyhetstidningar som The New York Times och The Washington Post har till exempel båda publicerat offentliga uttalanden för att försvara journalister vid tidningarna som drabbats av attacker online.

* Filippinska tidningen Rappler, där Maria Ressa är vd, har till exempel använt sig av klassiska journalistiska grävtekniker för att avslöja organiserade nätattacker.

* Och nya arbetsroller kommer in i vissa nyhetsorganisationer. Till exempel anställde Storbritanniens största kommersiella nyhetspublicist Reach PLC en Online Safety Editor förra året. Motiveringen till beslutet: ”Vi tänker inte tillåta att våra journalister blir tystade eller att våra kollegor lever i rädsla.”

Text: Matilda Nilsson
Foto: Getty Images

Fotnot: I den nya rapporten från ICFJ och Unesco används begreppet online violence (nätvåld). I begreppet ingår dödshot, hot om våldtäkter, trakasserier, body-shaming, desinformation, ryktesspridning, övervakning, doxxing (kartläggning av personuppgifter med syfte att sprida till andra) och cyberattacker i olika former med mera. I Sverige talar vi oftare om näthat, ett något mildare begrepp. Enligt Brottsförebyggande rådet menas med näthat: hot och trakasserier på internet; från elaka kommentarer till direkt olagliga handlingar.

Länksamling

Forskning om hat och hot.

The Chilling: A global study of online violence against women journalists (IFCJ-Unesco)

Hot och hat mot journalister (Lunds universitet, Rättsociologiska institutet)