Så ska Utgivarnas nya vd få alla medier att stå bakom samma etik

Torsdag 12 mars 2018

Patrik-Hadenius-4

Patrik Hadenius hade sålt sina tidningar och skulle skriva en bok om pauser när ett jobb dök upp som han inte kunde tacka nej till. Nu ska han få Mediasverige att ställa sig bakom ett gemensamt etiskt system.

Allt om Tidskrifter omslag med Patrik HadeniusText: Thord Eriksson Foto: Jessica Segerberg / Allt om Tidskrifter

Förra sommaren kom Patrik Hadenius på att han var ledig utan att ägna jobbet en tanke på flera dagar. Han förstod att det var dags för honom att bryta upp från tidningen Forskning & Framsteg och Vetenskapsmedia, tidskriftsförlaget som han startade för drygt tio år sedan och som sedan dess har utvecklats till en välmående utgivare av titlar som Språktidningen och Modern Psykologi.

– Jag kände ett lugn, det gick ganska bra. Det var ingen akut upplagekris och vi gick med vinst – inte stor, men ändå. I mediebranschen får man vara glad för det lilla!

Någon gång framöver – tidplanen var fortfarande helt oklar – skulle han lämna redaktionslokalernas nycklar till en ny ägare och slippa pendla in varje dag från Lidingö till kvarteret nära Tegnérlunden. Planen var att agera diskret och att genomföra försäljningen under tystnad.

– Men det var ju helt fel för jag är usel på att hålla saker hemligt, jag har inget poker face.

Öppenheten som han först undvek, visade sig bli nyckeln till en snabbt förverkligad plan; branschmedia skrev, intressenter hörde av sig och strax före jul genomfördes en affär med FPG Media, förlaget bakom nyhetsmagasinet Fokus, som vidgar sin publicistiska bas genom att ta över Vetenskapsmedias egna titlar och samarbetet med stiftelsen Forskning & Framsteg, som ger ut tidskriften med samma namn.

– Det fanns väl fem stycken intressenter varav tre var så intresserade att vi verkligen förde samtal om priset, säger Patrik Hadenius.

Han är klädd i en ljusblå skjorta och sitter i ett litet mötesrum ovanför Tegnérgatan, mittemot den klassiska krogen Rolfs Kök. Han skakar avvärjande på huvudet när han får frågan om det var någon han absolut inte kunde tänka sig att sälja till.

– Jag behövde aldrig ta ställning till det eftersom ingen sådan hörde av sig. Men det var viktigt för mig att det var någon som seriöst skulle föra de värden vidare som vi alla jobbar efter här. Det ska vara en ekonomiskt hållbar verksamhet, men det ska också vara allmänbildande och vi ska ha roligt.

När affären var genomförd tänkte han skriva en bok om pauser. Temat kan verka långsökt och udda, men i början av 90-talet var han knuten till ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt på Kungliga Tekniska Högskolan, som studerade pauser i skrivprocessen.

Ett resultat var bland annat att vana skribenter hade andra pausmönster än ovana; de stannade upp och tänkte efter på färre och tydligare ställen, mellan stycken och inte mitt inne i ord.

– Pausen är otroligt viktig. Jag vill undersöka vad bra pauser gör, för själva pausen är ju inte det som är poängen, utan poängen är det som kommer före och efter den, säger han entusiastiskt.

Patrik-Hadenius-2

Han har fyllt 53 men ger ett pojkaktigt intryck. Det är inte svårt att ana något av det som Christina Jutterström, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter och vd på Sveriges Television som känt honom sedan han var liten, minns från förr; ett lillgammalt och begåvat underbarn. Som dessutom inte hade några som helst planer på att bli journalist.

– Min pappa var ju rätt känd i journalistkretsar och jag ville inte vara en del av den världen.

Det han säger är en stilla underdrift. Hans far Stig Hadenius, död 2010, var landets första professor i journalistik och ett tag närmast synonym med svensk medieforskning.

När Patrik Hadenius till slut ändå hamnade i mediebranschen som vetenskapsredaktör på Dagens Nyheter, var han i 30-årsåldern och hade hunnit med en del i livet. Efter en kort sejour på ingenjörsutbildning, där han konstaterat att hållfasthetslära var tråkigt, hade han studerat lingvistik och sedan tillbringat en period i det pausforskande projektet på KTH.

Patrik Hadenius framför de titlar han varit med att skapa och driva genom hans eget förlag Vetenskapsmedia. Foto: Jessica Segerberg / Allt om Tidskrifter

Efter DN blev han frilans och sen teknikredaktör på Forskning & Framsteg, för att en bit in på 00-talet ta det framgångsrika steget att bli medieentreprenör.
Efter tio års intensivt arbete med Vetenskapsmedia kunde det verka symboliskt riktigt att försjunka i pausens betydelse. Han har fortfarande för avsikt att skriva boken och för diskussioner med flera förlag, men någon egen paus från annat jobb blir det inte. Formellt har han redan lämnat Vetenskapsmedia vars sju anställda har en ny vd i Claes de Faire från FPG Media. Övriga tio medarbetare i lokalerna tillhör Forskning & Framsteg där Viveka Ljungström, med förflutet på Allt om Trädgård, i mitten av mars tar över Patrik Hadenius roll som publisher.

Sedan blir det faktiskt en mikropaus till den 1 maj då han påbörjar sitt nya halvtidsjobb som vd för Utgivarna, intresseorganisation för Sveriges Tidskrifter, Tidningsutgivarna, TV4-gruppen sam public service-bolagen Sveriges Television, Sveriges Radio och UR.

– Det är ett spännande jobb; det finns inget kansli, ingen personal och arbetsbeskrivningen är ganska lös. Det är en ung organisation och den är driven för ett viktigt uppdrag, nämligen att etablera det nya medieetiska systemet.

Utgivarnas nuvarande vd Nils Funcke har, tillsammans med branschföreträdare, utvecklat grunddragen i det medieetiska system för press, radio och tv, som föreslås ersätta dagens uppdelning mellan Granskningsnämnden och Pressombudsmannen/Pressens opinionsnämnd. Ännu återstår det för hela branschen att formellt ställa sig bakom idéerna.

Patrik Hadenius på Vetenskapsmedias kontor. Foto: Jessica Segerberg / Allt om Tidskrifter

Patrik Hadenius ska agera problemlösare, få branschorganisationerna att gå i takt. Dessutom måste han ta över en redan pågående dialog med politikerna, som bland annat handlar om hur Granskningsnämnden för radio och tv borde fungera för att inte kollidera med branschens egen självsanering.

– Just nu finns det ett öppet fönster eftersom alla parter, såvitt jag har förstått, är överens om ett grundläggande förslag. Utmaningen blir att få allt på plats medan fönstret står öppet. Man får inte göra något förhastat men samtidigt får det inte heller dra ut på tiden, för det är just nu alla är överens. En annan utmaning är att bygga in i det nya systemet att det kommer att behöva förändras igen. Vi kan inte tro att det ska hålla i 50 år.

Hur formulerar du poängen med det nya systemet?
– Den är att vi redan har ett självreglerande system som är fantastiskt bra och som har visat sig hållbart, men som är anpassat efter en tid då det bara fanns tryckta tidningar. Nu ser medierna annorlunda ut och systemet har inte följt med utvecklingen av den nya medievärlden. Så nu ska vi gå från en pressombudsman till en medieombudsman. Det är egentligen inte svårare än så, det handlar om anpassning.

Vad behövs för att det ska förverkligas?
– De etiska principerna är alla överens om, så att sätta en namnteckning på ett papper kan låta enkelt. Men det här är människor som kommer från helt olika håll, jättestora medieorganisationer och små tidningar.

Konkret handlar det om att få kommersiella medier att dra jämt med public service-bolagen, trots att de senare lever under helt andra villkor och då och då brukar beskyllas för att snedvrida konkurrensen i digitala medier.

För att ge det medieetiska systemet legitimitet räcker det dessutom inte med uppslutning från Utgivarnas arbetsgivar- och branschorganisationer. Även Journalistförbundet och Publicistklubben, som har deltagit i arbetet med att utveckla systemet, måste ställa sig bakom det.

Två röster om Hadenius

”Jag tycker att han är modig som lämnar vid ungefär 50. Även om han redan har ett nytt jobb så utgår jag från att han också gör det han alltid har varit bra på, nämligen att lyfta blicken och tänka på vad som är viktigt i livet. Det blir spännande att se hur han som vd för Utgivarna kommer att tackla medietopparna. Med lyssnande och respekt, gissar jag.” Christina Jutterström, tidigare bl a chefredaktör på Dagens Nyheter och vd på Sveriges Television, som har känt Patrik Hadenius sedan han var barn.

”Patrik har ett lustfyllt förhållande till vetenskapsjournalistik. Han är en väldigt positiv person som ser möjligheter och har stor tillit till dem han arbetar med. I honom får Utgivarna en vd som är väldigt intresserad av mediefrågor och utveckling i medievärlden, och som fungerar väldigt bra utåt; han är kommunikativ och öppen för olika tankar och synsätt.” Jonas Mattsson, chefredaktör för Modern Psykologi.

Ytterligare en fråga handlar om hur det nya systemet ska förhålla sig till exempelvis en internationell jätte-aktör som Facebook, som idag har betydelse för hur de allra flesta människor konsumerar media. Det första steget, påpekar Patrik Hadenius, är att bestämma sig för vad Facebook är. En distributör? En publicist som borde omfattas av det medieetiska systemet? Eller en hybrid av båda?

– Vilket ansvar har de? Det är knäckfrågan just nu.

Om analysen landar i slutsatsen att Facebook faktiskt är en publicistisk organisation och därför borde förhålla sig till det etiska systemet, så är det väl för mycket att hoppas på att det går att påverka företaget i den riktningen?

Bakom det vänligt pojkaktiga får Patrik Hadenius en distinkt skärpa i rösten.

– Vi är dumma om vi tror att stora företag inte går att påverka. Det är först när vi säger att Facebook inte går att påverka, som det blir sant.

Vad kommer att krävas av dig på det nya jobbet?

– Att jag ser möjligheter istället för hinder och problem. Här finns säkert många hinder, men jag berömmer mig med att kunna lösa problem när de tornar upp sig, och gudarna ska veta att de har gjort det under de senaste tio åren. Att ge ut tidningar är att skaffa sig problem! Men vi har löst dem och det tänker jag göra nu också.

När han i slutet av förra året fick frågan om jobbet hade kulmen på metoo-debatten precis passerat. Diskussionen hade inte bara handlat om att kvinnor utsätts för kränkningar och övergrepp, utan också om att män namngivits och pekats ut i media som skyldiga till beteenden och handlingar som i vissa fall var brottsliga.
Den publicistiska och etiska dimensionen i historien om metoo ser Patrik Hadenius enbart som något positivt – även om det har begåtts övertramp.

– Allmänheten har diskuterat namnpubliceringar! Det händer oftast inte. Jag själv är en konflikträdd journalist och ganska försiktig när det gäller namnpubliceringar, men jag är glad att andra vågar testa gränserna. Vi måste pröva – och då är det människor som råkar illa ut. Så är det alltid när gränser testas, och då måste vi korrigera oss – det är bara så vi kan gå framåt. Diskussionen har ju inte fört oss bakåt, vi kommer att vara klokare när vi kommer ur det här.

Patrik-Hadenius-3

Trots övertramp finns det inga inbyggda systemfel, anser Patrik Hadenius. Däremot finns det beteenden hos oss människor som han gärna invänder mot. Vi är för snabba att döma istället för att lyssna, tycker han och ger ett konkret exempel från sin egen mejlkorg: i en korrespondens med en av Språktidningens läsare blev han kallad homofob eftersom han vid den tidpunkten ännu inte kände till innebörden i begreppet cis-person (en person som identifierar sig med sitt biologiska kön, lever efter det könets normer och åtnjuter dess privilegier, motsatsen till transperson).

– Jag blev jätteprovocerad och kände att nu tittar du bara på utanpåverket, du lyssnar inte på mig. Det där kan man se i debatten ibland, att folk inte försöker förstå, utan bara ser signalord.

Oförmågan – eller oviljan – att förstå, snarstuckenheten och grälsjukan stimuleras av sociala medier, konstaterar Patrik Hadenius. Det är dock en insikt som ska hanteras varsamt när det kommer till att fälla omdömen om dessa medier och vad de gör oss.

– Tekniken formar våra budskap mer än vi tror. Att Twitter sätter en gräns för hur många tecken man kan skriva innebär förstås att det blir korta texter. Men i sig är det varken ont eller gott, utan bara en förändring.

Han vänder sig emot uppfattningar om att media befinner sig i tilltagande etiskt och moraliskt förfall. Istället för svartmålning bör man försöka se det som fungerar om inte väldigt bra, så åtminstone tillfredsställande.

– Förtroendet för medier är högt i Sverige – men det kan bli högre. En hel del medier går bra, men de måste gå bättre. Det medieetiska systemet funkar – men det måste funka bättre. Det är där ambitionen måste ligga. Men istället har vi en idé om att, nej, det går nerför, hur ska vi bromsa utvecklingen? Det är väl en jäkla tråkig inställning? Det är ganska bra, men det kan bli bättre – det är väl en bättre inställning?

Patrik-Hadenius-1Patrik Hadenius
Född: 1964 i Uppsala, uppvuxen i Hovås utanför Göteborg.
Familj: Hustru och tre barn, 17, 22 och 24 år.
Bor: I lägenhet på Lidingö.
Aktuell med: blir vd för Utgivarna senare i vår.
Yrkesbana: Vetenskapsredaktör på DN på 90-talet. Startade Språktidningen 2007 och byggde upp förlaget Vetenskapsmedia som även ger ut Modern Psykologi och Populär Arkeologi. Chefredaktör och vd på Forskning & Framsteg, som har ett nära samarbete med Vetenskapsmedia.

 

TIDSKRIFTSLEVERANTÖRER

  • Anygraaf

    Anygraaf är ett finskt företag som har mer än 25 års erfarenhet av systemutveckling för tidnings- och mediehus. Anygraaf har dotterbolag i Sverige och i USA. Vidare finns samarbetspartners i Holland och Tyskland. Anygraafs produktportfölj täcker alla behov som finns i mediehusen – från redaktionella system, annons- och upplagesystem till kalkylering av tryckuppdrag.

  • Punamusta

    Letar ni efter ett pålitligt och stabilt tryckeri? Då har ni hittat rätt! Punamusta trycker allt ifrån visitkort till kataloger och tidningar, med små upplagor upptill miljon upplagor.

  • Mediakraft

    Vi kan media och kommunikation och är ledande i landet när det gäller annonsförsäljning. Vi ger er mesta möjliga intäkt på er mediesatsning, oavsett om det gäller traditionella annonser, platsannonser eller content marketing.