Reportagen spränger ljudvallen

Torsdag 22 november 2018

Ljudredigering

Tidskrifterna tar sig ton. I spåren av poddarna är det nu de skrivna reportagens tur att bli ljudfiler.

Text: Tim Andersson
Illustration: Getty

Det sägs att vi befinner oss i en ljudrevolution. Vi kan lyssna när som helst och på nästan vad som helst som intresserar oss. Alternativen är oändliga. Och lyssnar gör vi. I första hand på podcaster och spänningsromaner, men allt mer också på reportage – skrivna sådana.

På senare tid har den inlästa journalistiken, som tidigare producerats för synskadade och sedan ersatts av automatiska program, gjort comeback. I USA har till exempel Amazon-ägda bolaget Audible börjat tillhandahålla ”ljudartiklar” från New York Times och flera andra av USA:s och Storbritanniens största tidningar, medan The Economist, ständigt öppen för nya digitala lösningar, i stället valt att göra sina inlästa artiklar till exklusivt premiummaterial.

Syftet har varit att möta behovet hos läsare med händerna upptagna av annat. Angela Merkel lär vara en av dessa stressade The Economist-lyssnare.

Nu har ljudtrenden nått också några av Sveriges mediehus. Ett som satsar är Aller media. Tidigare i år inledde de ett samarbete med Saga Egmont, som ägs av ett danskt förlag långt framme i den digitala utvecklingen.

Susanne Lindén, Allers

– Vi vet alla att papperstidningsmarknaden krymper, och utvecklingen rör sig mot lyssnande och kommunicerande med kunderna, förklarar Susanne Lindén, chefredaktör för Allers.

Aller medias första ljudboksprojekt var en inläsning av reportaget Pojken i plastpåsen, som tidigare gått i norska Dagbladet. Därefter har det handlat om material från Allers och Allas, bland annat kriminaljournalistik från magasinet Allers Brott, mord och mysterier, men också övernaturliga ämnen från oneshoten Hemsökt.

Aller media står alltså för texterna, och Saga Egmont för produktion och distribution av ljudfilerna. Pojken i plastpåsen hittar man hos de största svenska ljudbokstjänsterna, som på sistone insett potentialen i reportagen.
Framförallt är det marknadsledande Storytel som driver utvecklingen framåt.

I början av året startade man kategorin Dox, där reportage och porträtt ursprungligen tryckta i tidskrifter som Vagabond, Hemmets Journal, Café och Allt om Vetenskap nu fått röst. Omkring tjugo nya titlar lanseras varje månad.

Det handlar alltså om ett stort och snabbt växande material som plötsligt byter medial skepnad. Vad händer med upphovsrätten i den här utvecklingen? Inte mycket, enligt Susanne Lindén på Aller media.

– Vi har fortfarande möjlighet att när som helst använda materialet i våra egna kanaler. Och vad gäller de frilansare som vi samarbetar med så har vi enligt avtalen rätt att distribuera artiklarna också som ljud.

Ja, för publicisterna verkar ljudböckerna vara ett rätt oproblematiskt sätt att rädda gamla reportage ur pappersinsamlingen. Det bekräftar också Tobias Regnell, förlagschef på Offside press som samarbetar med Storytel.

Tobias Regnell

– För oss är det bara positivt. Visst, det krävs lite jobb för att ta fram omslag och skriva innehållsdeklaration enligt Storytels mall. Men i stort sett är det outsourcat arbete som ger nya kontakter och intäkter.

Ren vinst, alltså. Inte särskilt stor dock. Än så länge är ersättningen från Storytel för liten för att det skulle göra någon direkt skillnad för Offside press.

Susanne Lindén på Aller media berättar att samarbetet med Saga Egmont är för nytt för att kunna utvärderas ur en ekonomisk aspekt. Några stora pengar verkar det dock inte handla om. Ett alternativ för förlagen skulle naturligtvis vara att producera och distribuera ljudböckerna själva, för att kunna ta en större del av kakan. Och så kanske det kan bli framöver, säger hon.

– Ska man göra en sådan satsning behöver man en organisation som kan hantera den, och det har vi inte just nu. Men det är klart vi tittar på olika möjligheter. Nu vill vi se vad som funkar, vad folk är intresserade av, att vi sedan ska kunna utveckla konceptet och eventuellt göra en större satsning.

Vinst verkar i det här skedet av utvecklingen helt enkelt inte vara det primära syftet för tidskriftsbranschen. Tobias Regnell på Offside Press pratar i stället om synlighet, och beskriver målbilden med hjälp av cirklar.

I den yttersta cirkeln finns de läsare som kanske har något av tidningarnas nyhetsbrev, och tittar in på Facebooksidan ibland.

I nästa cirkel hittar man dem som läser enskilda artiklar och som kan lockas till den innersta cirkeln av prenumeranter och bokköpare.

I den mellersta cirkeln har Storytel en central plats, liksom den digitala magasinstjänsten Readly.

– Samtidigt får man förstås utvärdera risk för kannibalisering och prenumeranttapp. Storytel känns riskfritt, eftersom texterna där är äldre, medan till exempel Readly kräver mer överväganden, säger Tobias Regnell.

En annan journalistisk aktör som hakat på ljudboksutvecklingen är Kit. Sedan i början av sommaren finns nu tio reportage från den digitala publikationen på Bookbeat. Chefredaktören Robert Brännström berättar att han vill bredda kundbasen.

(Sedan artikeln skrevs stod det klart att Robert Brännström slutar som chefredaktör för Kit och ersätts av Jenny Agö).

– Vi hoppas på att nå andra målgrupper genom Bookbeat. Och om våra och Bookbeats målgrupper mot all förmodan skulle vara identiska, finns det en ytterligare en funktion: nämligen att påminna om Kit.

Så om syftet är att stärka varumärket och nå nya läsare: Hur många läsare når man egentligen via ljudbokstjänsterna?

Så mycket kan man säga att efterfrågan på ljudböcker är stor och snabbt växande. Storytel, som 2016 köpte det anrika bokförlaget Norstedts, uppger att de har 620 000 användare totalt. Nextory redovisade nyligen en tillväxt på 175 procent under första halvan av 2018, i jämförelse med samma period förra året. Bookbeats motsvarande siffra var 120 procent.

Naturligtvis står deckarna och annan spänningslitteratur för en stor del av framgången. Men enligt Annika Seward Jensen, förläggare och ansvarig för Storytel Dox, hävdar sig reportagen bra mot sina skönlitterära konkurrenter i fråga om lyssnarnas uppmärksamhet. Verkligheten är på modet.

Annika Seward Jensen

– De som varit med ett tag på Storytel säger att det går bättre än förväntat. Det är som med allt annat, det finns toppsäljare och lågsäljare. Men det är fullt jämförbart med böckerna. Vissa reportage går rent av bättre än skönlitteraturen.

Bäst funkar kriminaljournalistiken, föga oväntat. Personporträtt är en annan populär genre, och slår man ihop dem så kan man nå en sådan framgång som Thomas Sjöbergs text om Knutbypastorn Helge Fossmo, ursprungligen publicerad i Café 2005. Det är det mest lyssnade reportaget på Storytel Dox hittills. Modern historia går också bra. I den kategorin kan man hitta reportage om så disparata ämnen som VM 94, lobotomi och Ku Klux Klan.

En förklaring till varför reportagen är så populära är kanske att genren helt enkelt lämpar sig särskilt väl för formen. Ljudboken kräver nämligen ett visst slags berättande: effektivt och framåtlutat. Här är det storyn som är i centrum, inte språket för sin egen skull – just den sortens instrumentella form som bra reportagejournalister är experter på. Annika Seward Jensen menar rent av att journalisterna skriver bättre för ljud än fiktionsförfattarna.

– Journalisterna är hårt drillade i berättarteknik. De har bra driv, jobbar med tydliga bilder och har inte för korta klipp i dialogerna.

Av den här anledningen är det väldigt enkelt att jobba med reportrar, menar Storytel-chefen. Det är ytterst lite som behöver fixas i texterna.

Men på en punkt har ljudboksförläggarna och murvlarna svårt att förstå varandra. De senare tänker i nyhetsvärde, medan det i ljudboksvärlden har en mycket liten funktion. Det är de tidlösa berättelserna som fungerar.

– Ta det här Knutby-reportaget. Jag har frågat många publicister om de inte ska göra en uppdatering, vad händer till exempel med Kristi brud? Jag vill veta! Men det har inget riktigt nyhetsvärde. Vi får väl till slut låta någon göra jobbet direkt åt oss.

Storytel har på försök lagt ut uppdrag på reportrar, men i liten skala. I första hand fokuserar man på samarbeten: tidningarna står för texterna, Storytel för ljudet.

Exakt hur marknaden kommer att se ut får den mediala framtiden utvisa. Framtidsforskare spår en snabb teknisk utveckling som kommer att göra ljudböckerna allt mer funktionella – och attraktiva.

Än så länge har de vissa nackdelar gentemot pappret, inte minst när det kommer till möjligheten att navigera i flödet.

Peter Gärdenfors

– I en skriven text kan du till och med titta framåt, för att se åt vilket håll historien går. Du får en bättre överblick över strukturen i en text än i en ljudmiljö, säger Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid filosofiska institutionen på Lunds universitet.

Han ser dock stora möjligheter att råda bot på dessa problem. Det dröjer nog inte lång tid förrän man kommer att kunna tilltala sin ljudbok och få svar: ”Vad var det Kalle sade till Mia i köket?”

Redan i dag vore det möjligt att koppla ihop ljudboksapparna med AI-assistenter som Apples Siri, Amazons Alexa och Google Assistant, menar han, och på sätt skapa ett mervärde till ljudböckerna.

– Tänkt dig att du går in och avbryter boken och ställer frågor. Om det kommer ett svårt begrepp beordrar man: ”Wikipedia, slå upp det här ordet”.

Annika Seward Jensen på Storytel ser också framför sig stora tekniska innovationer. Just nu är syntetiska, eller klonade, röster det hetaste diskussionsämnet.

– En spaning är att vi snart inte kommer att behöva inläsare. I stället kan man klona röster, och så köper man licens på dem så att du som lyssnare kan välja vem som läser boken för dig.

Den här typen av reportage passar som ljudbok

Tidlöst
Reportage och personporträtt har i regel en aktualitetskrok, men för att texten ska fungera som ljudbok krävs det att den klarar sig utan denna.

Enkelt
Om texten ska fungera som ljudbok krävs det att man förstår den vid en genomlyssning. Undvik vindlande meningar, snåriga teknikaliteter och en alltför hög abstraktionsnivå.

Bra berättelse
Här är det inte vackert språk som gäller. I ljudboksvärlden är berättelsen allt.

Inga faktarutor
Faktarutor gör sig inte i hörlurar, så reportage som är beroende av sådana bör stanna i papper eller på skärm.

Tät historia
Det går inte att ögna igenom svaga partier i ljudböcker. Texten måste vara oupphörligt fängslande för att inte lyssnaren ska tappa intresset.

Begränsat persongalleri
Det är svårt att manövrera i ljudböcker, så ett stort persongalleri kan lätt få lyssnaren att tappa bort sig.

Ordentliga dialoger
För att man ska hänga med i vem som säger vad krävs det att dialogerna inte är allt för abrupt avhuggna, något som annars kan ha en stilistisk effekt i text.

Tydliga bilder
Fånga lyssnaren – med visuella effekter.

Inget fråga-svar
Längre fråga-svar-partier skapar monoton lyssning.

Lagom långt
Allt för korta texter lämpar sig inte som ljudboksreportage. Man bör åtminstone försöka komma upp i längden av ett podcastavsnitt, minst 20–30 minuter.

Prenumerera gratis på vårt nyhetsbrev och magasin Allt om Tidskrifter, där den här texten publicerades ursprungligen.

TIDSKRIFTSLEVERANTÖRER

  • PositionEtt

    PositionEtt AB är ett konsultföretag som arbetar med utveckling av informationssystem baserade på modern databasteknik.

  • Annonskraft

    En erfaren och engagerad säljkår som trivs på jobbet och drivs av nytänkande. Vi har sedan 2000 samarbetat med flera av de stora medieaktörerna, både vad gäller print och digitalt.

  • Anygraaf

    Anygraaf är ett finskt företag som har mer än 25 års erfarenhet av systemutveckling för tidnings- och mediehus. Anygraaf har dotterbolag i Sverige och i USA. Vidare finns samarbetspartners i Holland och Tyskland. Anygraafs produktportfölj täcker alla behov som finns i mediehusen – från redaktionella system, annons- och upplagesystem till kalkylering av tryckuppdrag.