Margret Atladottir vägrar anpassa sig

Torsdag 13 juni 2017

Margret Atladottir Foto: Jessica Segerberg

Margret Atladottir verkar i den korseld som utgör dagens debattklimat. Men hon vägrar anpassa Politism – eller sig själv – efter det hårda tonläget.

Text Karin Persson Foto Jessica Segerberg

Margret Atladottir visar upp sin arbetsplats och det tar tio sekunder att skanna utrymmet. Hon och den enda egentliga kollegan, Eric Rosén som är chefredaktör och ansvarig utgivare för Politism, huserar i en liten kub i Schibsteds lokaler: ett rum med två vita skrivbord och väggar halvt tapetserade med post it-lappar. Utsikten genom en glasvägg bjuder på en korridor där Aftonbladets medarbetare pilar förbi på brunrutig, ljudabsorberande heltäckningsmatta.

– Det är skönt att sitta här och känna att man på något sätt är en del av ett större sammanhang. Samtidigt ska vi ju vara avskärmade i och med att vi är ett eget bolag, säger hon.

Hon pratar energiskt och utan minsta spår av de tre uppväxtorterna Reykjavik, Örebro och Malmö. Snarare skulle gissningarna gå mot något slags Lidingödialekt med de karaktäristiskt surrande i-ljuden.

Det har snart gått fyra år sedan hon och Eric Rosén fick i uppdrag av Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson och dåvarande publishern Jan Helin att svara på frågan: Hur ser framtidens ledarsidor ut? Då hade Margret Atladottir precis lämnat ett femårigt chefredaktörskap på Nöjesguiden, vilket hon tillträtt 23 år gammal, och höll som bäst på och funderade på vad hon skulle göra med sitt liv. Plugga och byta bransch eller kanske flytta? Men när erbjudandet kom om att skapa ett digitalt, vänsterorienterat projekt, med fria händer och ett startkapital från de tre ägarna Aftonbladet, LO och Kommunal, var det för bra för att motstå.

Svaret på frågan blev en partipolitiskt obunden sajt där innehållet utgörs dels av texter skrivna av medarbetare och fasta skribenter, dels av användargenererat material. Målgruppen är samhällsintresserade personer mellan 18 och 35 och huvudämnena feminism, antirasism och maktkritik.

Inför lanseringen fanns möjlighet att puffa för Politism på Aftonbladets etta, vilket onekligen hade gett en bra skjuts, men Margret Atladottir och Eric Rosén valde i stället att introducera sajten enbart via sina egna Twitterkonton.

– Både jag och Eric hade jobbat som journalister ganska länge, vi hade många följare på Twitter och i viss mån ett uppbyggt förtroende. Folk var nyfikna på vad vi skulle göra.

Margret Atladottir och Eric Rosén, grundare av Politism. Foto: Jessica Segerberg

Trafiken tog fart. Tre månader efter lanseringen nådde antalet unika besökare per vecka sin högsta nivå hittills tack vare en enda text: bloggaren My Vingrens öppna brev till Marcus Birro som lockade en halv miljon läsare.

– Det är så det funkar. Man kan jobba i veckor med hur startsidan ska se ut, men sedan blir något viralt och då rasslar det till. Fördomen från vänsterhåll är att vi gör ful klickjournalistik, kortare grejer och bildspel, men det som har funkat allra bäst är en arg, feministisk text på 6 000 tecken.

Sedan årsskiftet puffar Aftonbladet för Politism på sin mobilsajt. Besökarantalet pendlar mellan 50 000 och 150 000 unika per vecka, där den övre siffran är vad Margret Atladottir tycker känns som en bekväm nivå. Sedan ett år tillbaka har trafiken emellertid varit lite lägre. Det kan vara för att sajten inte är tillräckligt bra, säger hon, men mer troligt är att det minskade läsarantalet beror på förändringar i hur Facebook jobbar.

– Facebook var en guldgruva för Politism först. Nu vill de bara att man gör Facebookspecifikt material men vi jobbar inte med instant articles. När man bygger en sajt där 70–75 procent av all trafik kommer från Facebook, då märks det när Facebook ändrar något.

Margret Atladottir om:

PODDEN ATLADOTTIR OCH BJURWALD Jag störde mig på att när mediefrågor diskuterades så var det samma män som uttalade sig. Så jag var kaxig på Twitter och skrev att det borde finnas en kvinnlig mediepodd. Efter det kände jag att jag måste starta den, man kan inte klaga och samtidigt inte göra något.

PODDEN MATTSSON HELIN Jag saknar den dynamik de hade och att få ta del av ett samtal mellan de två största tidningarnas chefredaktörer. Jan Helin och Thomas Mattsson var bara uppmuntrande och positiva till min och Lisa Bjurwalds podd.

Trots att bolaget fortfarande går med ekonomisk förlust vill Margret Atladottir säga att Politism går bra. Intäkterna, som främst kommer från nativeannonsering, är ganska höga. Men det är också kostnaderna, framhåller hon.

– Vi vill ha schyssta löner och arvoden, framförallt eftersom vi är en vänstersajt som verkar för exempelvis facket. Vi kan inte fuska som jag tror att många andra i branschen försökt göra, där affärsidén är att kapa kostnader. Det är inte den väg vi varken kan eller vill ta.

Dessutom tycker hon att man har klarat av att hålla fanan högt i ett allt hårdare debattklimat.

– I den här turbulenta tiden har vi inte anpassat oss till i många fall helt sjuka tonlägen. Det kommer att löna sig i längden att vi står stadigt och fortfarande vill göra journalistik.

Att få verka i den politiska debatten är på samma gång det roligaste och det jobbigaste med arbetet på Politism. Å ena sidan är det både kul och intressant att se vad som händer, var vi kommer att landa. Å andra sidan är det många gånger ett helvete, framförallt för den som vill verka antirasistiskt, är uttalat vänster och uttalad feminist.

– Jag tror att vem som helst skulle tycka att det var för jävligt att folk skriver elaka saker om en som alla kan se. Men det har blivit lättare att deala med det nu när jag blivit lite äldre. Vad finns det att ta på? Jag är ung, kvinna, feminist. Jag tycker inte att det är världens största brott.

Strax före tvåårsdagen lämnade hennes familj Island för att bosätta sig i Örebro. För Margret Atladottir var det alltid oklart när – eller ens om – de skulle återvända till hemlandet, och i stället för Reykjavik gick flyttlasset till Malmö när hon var tolv.

– Jag gick från att vara den enda i klassen som inte var svensk, till att i Malmö vara den enda som var det. När vi flyttade dit var jag jättearg på mina föräldrar. I dag är jag så glad, så tacksam. Jag tror inte att jag hade jobbat som journalist eller haft de vänner och de värderingar jag har om vi inte hade gjort det.

I samma veva började hon också intressera sig för feminismen. Något som kanske inte var fullt så vanligt då som det är nu, bland dagens tolvåringar.

– Det var inte lika normalt, och då växer ju en frustration och ett engagemang som kanske hänger med hela livet.

Röster om Margret Atladottir:

ERIC ROSÉN, chefredaktör för Politism: ”Margret är väldigt skicklig på att alltid återkomma till det viktigaste perspektivet: Hur uppfattar läsarna detta? Är det relevant för dem? Hon har en yrkesmässig integritet och ett stort intresse för att göra en bra produkt.”

AMAT LEVIN, fd kollega på Nöjesguiden: ”Margret hade många idéer, var driven och gav stor frihet till sina kollegor. Hon var bestämd men rättvis och väldigt bra på att få jobbet att kännas roligt. Hon hade dessutom stor integritet och såg till att det redaktionella alltid kom i första hand.”

Skrivandet, åtminstone det yrkesmässiga, halkade hon in på ganska slumpmässigt. I tonåren var hon mycket ute på nätet. Hon skrev dagbok på forumet Skunk och hade en uppmärksammad blogg tillsammans med en kompis. Samtidigt odlade hon sitt intresse för musik och klubbliv. När hon gick sista året på gymnasiet hörde Nöjesguiden av sig och undrade om hon inte ville bli tidningens klubbredaktör i Malmö. Efter ett par års arbete på Nöjesguiden, Sydsvenskans Dygnet runt och Aftonbladets Punkt SE bytte hon hemstad igen. Denna gång till Stockholm där hon hoppade på ett vikariat som redaktionschef för Nöjesguiden.

Året var 2008 och det var finanskris. Flera konkurrerande gratistidningar lades ner och det var tal om att Nöjesguiden skulle gå samma öde till mötes. När chefredaktören Hannes Dükler valde att sluta fanns i princip bara Margret Atladottir där som möjlig efterträdare. Utan vare sig journalistutbildning eller ledarskapserfarenhet blev hon tidningens yngsta chefredaktör någonsin.

Att tacka ja till erbjudandet bör ha krävt ett visst mått av självförtroende.

– Ja, jag tror att jag har det yrkesmässigt. Samtidigt fanns det inte så mycket utrymme för rädsla då. Någon var bara tvungen att se till att tidningen kom ut. Men visst, det fanns en risk att jag skulle hoppa på det och att vi sedan skulle gå i konkurs efter ett nummer.

Så blev det nu inte. Belackarna som på Flashback hävdade att ingen ”på allvar kan mena att en hormonstinn 23-åring kan vara chefredaktör” och befarade att Nöjesguiden skulle förvandlas till modetidning (för att nämna några av de mer rumsrena kommentarerna kring hennes tillträde) fick snart se sig motbevisade. Det brukar heta att Margret Atladottir var den som gjorde Nöjesguiden politisk.

Med temanummer om Sverigedemokraternas politik och om bostadsbristen, och med tilltag som att byta ut alla han och hon mot hen (utom i citat) i ett nummer, blev Nöjesguiden en tidning man pratade om igen.

– Det var många som tyckte att vi blev för pk men också många som tyckte att förändringen var bra. Läsarantalet ökade. Det var både tack vare att vi satsade på att rekrytera yngre läsare och att vi tog ställning. Hon byter snusportion frekvent och ursäktar sig till sist också för att gå ut och tömma den överfulla dosan.

Margret Atladottir på redaktionen för Politism

När nuvarande kollegan Eric Rosén ombeds beskriva henne svarar han att ”hon har grym koll på allt som händer, och allt som är på väg att växa sig stort”. Det är också den egenskap man kan tänka sig står överst på listan i kravprofilen för en medarbetare på Nöjesguiden.

Själv menar Margret Atladottir att hon har koll för att det är kul. Det handlar om ett genuint intresse för nya fenomen, kombinerat med en viss fingertoppskänsla inom en del områden.

– Jag är också i den fasen att jag inte riktigt blivit vuxen. Jag må vara 31 men jag tycker att det är intressant att lyssna på och följa unga människor för att jag har jobbat med den målgruppen hela mitt yrkesliv. I en intervju med Medievärlden från 2009 kan man läsa att ”Margret Atladottir vill leva med jobbet, ta med det hem och överallt annars. Hon säger att hon jobbar hela tiden, vad hon än gör”.

– Vilken galning. Vilken galning! kommenterar hon det så här åtta år senare. Nu skulle hon i princip kunna jobba dygnet runt, för arbetet med en sajt tar liksom aldrig slut, men just därför drar hon tydligare gränser mellan arbetstid och annan tid i dag.

– Jag går hem på kvällen och försöker att ha ett liv.

Margret AtladottirTwitterkontot är dock aldrig vilande, även om hon försöker att inte skriva något som hon vet är debattinledande på kvällar och helger. Då blir det mest trams, säger hon. Men inläggen handlar om allt från Uber eats nej till kollektivavtal och polisen Peter Springares nya uppdrag som krönikör för Nyheter Idag, till de senaste kontroverserna i tv-serien ”The Bachelor”. Hon drar sig inte heller för att vara personlig eller ens privat.

– Jag är inte så mystisk, mer av en öppen bok. Att folk lär känna en funkar ju väldigt bra när man jobbar med åsiktsjournalistik. Läsarna vet ungefär var man står.

– Jag hade ganska svårt med hela processen med att tappa håret. Då tyckte jag att det var för jävligt att jag alltid hade varit så transparent. Jag vill att många ska ta del av grejer jag gör, men jag som person är inte jätteintressant. Samtidigt hade jag ett behov av att säga: så här ser jag ut. Det var så skönt efter att jag hade lagt ut bilden. Typ bästa dagen i mitt liv.

Margret Atladottir, för dagen klädd i collegetröja med ”Isak + Even” (huvudkaraktärerna i säsong tre av den norska succéserien Skam) tryckt i versaler över bröstet och lika rosa hår som Timberland-kängor, får i sällskap med många andra kvinnliga journalister och debattörer ofta motta kritik för sitt utseende. Själv säger hon att hon aldrig skulle använda nedsättande omdömen om någons utseende som en strategi för att nedvärdera personen. Hon skulle heller aldrig bära kavaj för att smälta in.

– Jag tänker inte att jag ska anpassa mig. Jag tycker inte att traditionellt kvinnligt kodade grejer är något negativt. Det är bra om unga tjejer med rosa hår ser att man kan se ut som jag och vara redaktör på en politisk sajt. Man behöver inte ha portfölj och skjorta.

Den här texten publicerades även i Allt om Tidskrifter nr 2, 2017. Här kan du prenumerera gratis på tidningen.

TIDSKRIFTSLEVERANTÖRER

  • Adviser

    Vi har lång erfarenhet av försäljning av annonser i tidningar och på nätet. Vårt mål är alltid att göra såväl uppdragsgivare som annonsörer nöjda. Vi tror på långsiktiga relationer där alla är vinnare.

  • PositionEtt

    PositionEtt AB är ett konsultföretag som arbetar med utveckling av informationssystem baserade på modern databasteknik.

  • Titeldata

    En prenumerationspartner i ständig utveckling sedan 1982. Sveriges ledande förlagskonsult inom upplagestrategi, prenumerationshantering och upplageförsäljning.